Torsdag 9/3-2017
Taco Bar
Sankt Eriksplan 5, Stockholm
Underbart kryddstark mat och mexikansk touch förgyllde dagens lunch
Äntligen blev den av, lunchen med Anne, efter ett antal inställda lunchtillfällen av olika anledningar. Vi bestämde oss för att träffas och dinera mitt i Vasastan, det mycket eminenta haket Taco Bar på Sankt Eriksplan fick stå som värd.
Anne som var på plats när Claes släntrade in tog kommandot vid disken och beställde dagens lunch som bestod av Soft Tacos. Claes vars mexikanska är begränsad tog rygg och beställde exakt likadant. Ett mycket bra val av mat skulle det visa sig. Trots att stället har fullständiga rättigheter beställde dessa två renlevnadsmänniskor varsin cola till maten (dock kan det avslöjas att en av dem var en s.k. Zero...).
För den som inte vet det kan här avslöjas att Anne är Hammarby Handbolls sjukgymnast, ytterligare ett avslöjande kan göras då hon även kan kalla sig detta Twitterlunchkoncepts alldeles egen sjukgymnast då hon behandlar/har behandlat flera av de tidigare Twitterlunchgästerna. De som behandlats kan dock andas ut, det avslöjades inget om deras fysiska status under denna lunch.
Lunchen bjöd på för-, huvud- och efterrätt och under tiden hann vi avhandla många ämnen. Vi kunde efter ett tag konstatera att vi har en ganska lik levnadshistoria. Man frågar aldrig om en kvinnas ålder men Anne och Claes är väldigt nära varandra i antal levnadsår. Trots olika yrkesval i skrivande stund hade vi väldigt liknande väg dit, från gymnasiet, diverse jobb samt lite extrautbildningar i någorlunda mogen ålder. Även antal avkommor var lika många, några äldre än andra så i det avseendet var det någon som var snabbare än den andra.
Anne har ju varit Hammarby Hanbolls sjukgymnast i imponerande 13 säsonger, och fler lär det bli. Claes fick skämmas lite grann då han aldrig varit på en handbollsmatch när Bajen lirat, det får bli ändring på det vid tillfälle. Trots bådas grönvita intressefärger var det inte speciellt mycket bajensnack denna lunch. En skön anekdot som Anne berättade var dock att hon hade Kenta Ohlsson som fritidsledare när hon var liten, då var det inget snack om att göra annat än att joxa med trasan med Kenta så fort tillfälle bjöds.
Efter en dryg timme var det dags att bryta upp. Oerhört mätta och belåtna skiljdes vi åt ute i snöslasket på Sankt Eriksplan med löfte om att ta en bira någon gång i ett grönvitt sammanhang.
