Vårt betyg denna match

by Claes

Söndag i Istanbul, äntligen matchdag.

Efter gårdagens fadderullan på en bakgata med livemusik och klackarna i taket/himlen är det något segt att vakna. Dock ska man veta att sedan klockan 05:00 har det traditionsenligt druckits whiskey i rum 106, vi andra (de flesta) nöjer oss med en vanlig frukost i hotellets matsal.

För att kroppen ska få lite healing är vi fyra som bestämmer oss för att ta ett bad i hotellets pool, en bra idé. Poolen är väldigt behagligt tempererad och att det dessutom finns bubbelpool samt en lagom tempererad bastu gör inte saken sämre.

På årsmötet bestämdes det ju att vi skulle ta en lagbild på varje resa och försöka skicka in den till Hammarby Fotbolls hemsida (Bajare i Världen). Vi bestämmer oss för att ta en gruppbild framför den blå moskén. Efter en gemensam promenad upp till moskén så blir det ett antal foton, undertecknad var tydligen darrig på handen eftersom kameran var inställd på video istället för foto...detta upptäcktes långt efter att jag avtackat gubben som snällt ställde upp som fotograf. Ingen fara skedd dock, filmer blev korta men skoj eftersom det mitt under inspelandet brölades för fullt med böneutrop från minareterna. Dessa filmer ligger givetvis nu till beskådning på YouTube (inte RedTube).

Efter fotograferingen var det dags att bege sig bort mot området kring Besiktas hemmaarena. Vi tog spårvagnen till ändstationen Kabatas och påbörjade promenaden, längs med vägen fanns det sedvanliga försäljare av diverse Besiktas produkter, ett antal mössor inhandlades så vitt jag vet. Roligast var turken som 'pratade' svenska (hata AIK kommer jag ihåg att han kunde) och sålde vändbara äkta Lacoste jackor. Han var aningens påstridig och följde oss en bra bit med löften om jackornas autencitet och bra pris. Han lovade t.o.m. att Kenneth kunde få köpa en specialjacka i Rambo-size.

Jag tror att Nori på The North Shield hade tipsat om det fanspuben som var vårt mål, efter ca en tjugo minuters promenad kom vi fram till ett torg som var svart och vitt. Vi gick in på puben i hörnet på vinst och förlust (vinst skulle det visa sig). Till en början var det en hel del som tittade snett på våra grönvita färger, undertecknad fick det klart för sig då fyra trevliga turkar förklarade att de hatade grönvitt och undrade vad det var som vi hade på oss. Efter att ha förklarat att det var Hammarby och Bajen International det gällde var det inga problem, en minut senare hade jag bytt min BI-halsduk mot en Besiktasdito (som senare, när jag läste vad som stod på den, visade sig vara en 'Hooligan Boys från Ankara' halsduk. Spela roll, mot mig var de trevliga i alla fall. Puben visade sig bli en riktig hit, alla var supertrevliga och stämningen på topp, vi pratade med allt och alla, många byten av tröjor/halsdukar blev det. Extra roligt var att Svenne (som var livrädd innan och försökte skrämma upp alla med att vi skulle bli rånade på allt) var den som trivdes allra bäst. Man hörde turkarna ropa 'Svenne, Svenne, come here...' hela tiden. Ett annat pittorekst inslag var att vi träffade fem svenska hockeyspelare på puben, de var alla i tjugoårs åldern och spelade hockey för Ankara University. Ett trevligt gäng med hockeyfrillor och med ungdomen i behåll (till skillnad från BI...). Efter ett antal öl och svenskturkiska lovsånger blev det avmarsch mot arenan. Själva BI-gruppen blev ganska splittrad, jag och Dan slog följe och påbörjade den aningens mödosamma övningen att komma in på arenan. Innan hette det att vi hade långsidebiljetter, om det var så vet jag inte men vi stod alla på ena kortsidan. Stod ja, arenan består av ca 32000 sittplatser, några ståplatser finns inte. De enda som satt ner under matchen var folk på avbytarbänkarna och de som var rullstolsbundna, övriga stod upp, verkligen överallt dessutom. Det var inte helt lätt att försöka gå upp i gångarna på läktaren eftersom varje trappsteg innehöll 2-3 personer. Vi har alla försökt i efterhand ta reda på den officiella åskådarsiffran men den existerar inte, det är lätt att förstå när man var där eftersom ingen kan ha haft koll på denna siffra.

Själva matchen i sig var väl helt ok, dock tror jag att vi inom BI har lite olika uppfattning om helhetsintrycket av evenemanget. Personligen tyckte jag det var lite tråkigt att Besiktasfansen riktade in sig på att mestadels vissla ut Galatasarayklacken istället för att promovera sina egna med sånger och ramsor. Några stämmor fick vi smakprov på men ryktet om den fantastiska ljudbilden som skulle vara där tyckte jag lyste med sin frånvaro. Lyste ja, fick höra av Patrik att någon eller några Besiktasfans hade med sig gröna lasrar och försökte pricka motståndarkeepern i ansiktet med dessa, vilka jävla idioter milt sagt, en jävla tur att det inte hände något med detta. Ett annat 'skojigt' fenomen var de vanvettiga kanonaderna av vattenflaskor, mynt m.m. som haglade över Galatasarayspelare som hade äran att lägga hörnor, det coolaste var att spelarna som var utsatta inte brydde sig utan bara spelade på. En annan intressant händelse var vid en inspark för bortakeepern, han blir träffad av en flaska, blir förbannad och plockar upp flaskan, kastar demonstrativt flaskan bakåt mot en reklamskylt. Vad händer, jo han blir totalt utvisslad och domaren kommer löpandes som en gasell och skäller på målvakten att han inte ska maska... snacka om finkänslighet hos domarkåren.

Efter matchen var det ju spännande att se hur kaotiskt det skulle vara att ta sig därifrån. BI-gruppen var ju som sagt ganska splittrad, jag vet att några inte hade några som helst problem att hitta en taxi att åka med. Jag och Dan påbörjade en vandring för att insupa atmosfären. Efter ett tag kom vi fram till spårvagnen där det fanns gott om plats så vi tog den tillbaka till Gülhane och vår officiella BI-pub The North Shield. Imponerande att det var så lätt att ta sig från arenan, man har ju ett antal mindre angenäma minnen med hemfärder från tattararenan Råsunda...

Väl tillbaks på The North Shield var det biradags. Det gick ta mig fan inte att trycka ner den (jo till slut gick det faktiskt). Efter den första ölen fick det bli ett antal gamla hederliga GT's, de rinner lättare, snacka om att man hade en viss ölmättnad vid det laget. Vi satt där på puben ett antal BI-are, exakt vilka får ni fråga övriga BI-are om) när Svenne kommer indragandes med en psykotisk tysk. Dennis (det är något visst med det namnet) hette tysken och med sig hade han en tvåmetersblondin och en skäggmurvel. Det visade sig att de var arkeologstudenter (varför var man inte förvånad?). Blondinen och murveln var riktigt trevliga men Dennis var en bräkig jävel (Nori var inte helt imponerad av honom). Efter lite mer sportdryck var det dags att göra bokslut, det blev en relativt tidig kväll (exakt klockslag vet jag inte men jämfört med andra kvällar kändes det tidigt).