Danne

Efter varje resa betygsätter vi hotellet som vi bott på. Skalan är 0 till 5, där 5 är det högsta/bästa betyget. Här nedanför ser du hur Danne har betygsatt sina vistelser.

Dagen efter årsmötet inleds med en sovmorgon för mig och min rumskamrat Anders. Anders mobil plingar till och det är Kenneth som undrar varför vi inte håller den upparbetade frukostrutinen. Han visar ganska lite förståelse till att gårdagskvällens avslut med Lång Islands Iced Tea kräver en lång nattsömn.

Nåväl, vi samlar ihop oss och möter upp Kenneth och Avesta i repan. Kenneth och Avesta visar vägen till ett för mig och Anders nytt frukostställe. Det utlovas en pangfrukost till en billig peng. Väl på plats på frukoststället Los Reyes del café så tar mina 3 frukostvänner tillfälligheten i akt och tar en 'English Breakfast' medan den mer nyfikna och gourmanden i gruppen passar på och provar en 'Spanish Breakfast'. Nyfikenheten belönar sig ganska omgående för när de 3 utrikiska frukostarna gör entré så uppenbaras en tallrik badandes i vita bönor i tomatsås där två stekta ägg försöker hålla sig flytandes och en till synes rå Dennis Hot Dog ramar in mästerverket. Den spanska frukosten bestod av baguette med prosciutto, olivolja, två spanska tortillor och en delikat grapefruktsallad. Utklassningsseger. Måste ända ge Kenneth och Avesta att det var en frukost till billig peng.

Efter frukosten så beger vi oss tillbaka till hotellet och packar våra väskor. Utcheckning och mötestiden är satt till klockan 12:00. Tiden fram till samlingen väljer vissa att gå ut och shoppa, andra bara strosa omkring på stan och några väljer att softa och avnjuta sista soltimmarna.

Utcheckningen fortlöper utan problem, vi lämnar hotellet och tar en sista stopp på restaurangen MC Marqués de Caceres och tar en avslutande kaffe/öl innan vi beger oss till bussen som ska ta oss till flygplatsen.

Vi tar buss 60 - Directo Express Aerporto. Bara namnet sätter vissa förväntningar hos en utlänning som tex att det är en direktbuss som går fort. Men Directo och Express betyder uppenbarligen något helt annat på spanska för att det blev en hel del stopp och det tog tid.

Väl framme på flygplatsen så flöt allt på enligt plan och gruppen fullkomligt verkar älska hamburgare då lunch/middag intogs antingen på O`Learys eller Burger King.

Flygtiden hem låg på runt 5 timmar och 30 minuter. Väl på Arlanda så började klockan närma sig midnatt så det var ett trött gäng som tackade ordförande för en bra genomförd resa. Sedan splittrades gruppen åt då en stor del av gruppen var tvungen att springa till Arlanda Express och några skulle ta Flygbussen.

Dagbok söndag 20 mars: Årsmöte & kulturellt inslag

Man skulle kunna tro att det var två ungtuppar som var ordförande för resan när den första samlingstiden för dagen var klockan10:00 men inget kunde vara mer fel. Nytt för denna resa var att det inte ingick någon frukost på hotellet, tydligen var det något vi bestämt på förra årsmötet, vilket ingen förutom våra eminenta ordförande kom ihåg. Beslutet skapade lite grupperingar, några köpte till frukost för 240kr/dag på hotellet, andra gick runt hörnet på det lokala cafét och köpte frukost för en 1/3 av kostnaden och sen fanns som alltid Larsianerna som sov så länge det bara gick och skippade frullen.

När klockan var 10 slagen så möttes gruppen upp utanför hotellet. Till vår förvåning stod där två Trabant limousiner, en vit och en blå, och två chaufförer tillika guider där och väntade på oss. Dagens första två timmar skulle spenderas med en guidad limotur runt centrala Berlin. Detta visade sig bli ett väldigt uppskattat äventyr. Sällan har vår reseklubb fått så mycket uppskattade blickar och tillrop ute på stan och utan tvekan aldrig blivit mer fotograferade. Resan kröntes med att vi tömde en flaska tysk sekt per bil och limoturen var komplett.

När vi blev avlämnade vid hotellet så körde hälften av gänget klassikern, 'jag ska bara' och gick upp på sina hotellrum. De på gatan kvarvarande, ledsnade att vänta och gick iväg som förtrupp och tog dagens första efterlängtade öl. Vi landande på Biergarten Mutter Suppe där vi inte togs emot med öppna famnen direkt utan de placerade oss vid ett bord under en trappa innan själva restaurangen. Det blev en öl och sedan iväg för att möta upp eftersläntrarna som hade hittat en annan lokal som skulle husera vårt årsmöte. Den mer passande Georgbrau Brauhaus beläget vid floden Spree. Vi blev placerade på restaurangens 'stamtische' och kunde ostört hålla årsmötet. När vi insåg att vi kunde köpa öl på meter så var det inget svårt beslut att ta. En meter öl bestod av 12 stycken 20cl glas med öl och man betalade bara för 10 öl.

Årsmötet öppnades klockan 13:13 med en skål. Utöver den fastställda agendan så hade det inkommit en motion från undertecknad. Den gick samma öde som mina motioner vanligtvis gör, fett nedröstad med andra ord. I övrigt var det gamla vanliga som avhandlades, ekonomin, tippsklubben, frukostens vara eller icke vara mm. Nästa resas ordförande lottades och vår utomordentliga servertris drog Avesta och Patrik som kommer att axla ansvaret för resa 17 efter Adell och Kenneth. Årsmötet avslutades 18:14 ganska exakt 5 timmar och 220 öl (18 meter) senare.

Kvällen avslutades på olika håll, en kebabgruppering och en vi-tar-en-till-öl gruppering. Det ryktas om att den sistnämnda grupperingen ovetandes tog en springnota men blev påkomna och fick betala ute på trottoaren.

Äntligen fredag!

Trots väckning kl 03:00 så var känslan konstigt nog just - äntligen fredag! 1års väntan var förbi och det var dags för BI resa nummer nio i ordningen. Medlem Ola hade vänligheten att agera taxi och hämtade upp stadsborna. Resan gick via Söder och Kungsholmen ut till Måby för ytterligare en skjuts ut till Arlanda. Samlingen var satt till kl. 04:45 på sedvanlig uppsamlingsplats. Alla var i tid, förväntansfulla, och minst sagt nyfikna på vart i hela friden vi skulle åka. Ordföranden Kinkan och Kenneth höll gruppen på halster. Boardingkorten hade de printat ut i förväg och gruppen gick igenom både incheckning och säkerhetskontroll utan att veta vart vi skulle åka. Väl inne och på väg till gaten avslöjades att vi skulle ta 06:05 planet till Frankfurt. Trots ordförandes försök att få oss tro att det var slutdestinationen så tror jag ingen i gruppen trodde annat än att det bara var en mellanlandnings destination.

När planet till Frankfurt lyft och vi hade varit i luften i ca 10 minuter så tog ordföranden bladet från munnen och berättade att årets resa gick till Lissabon och värmen. Bara glada miner bland medlemmarna men undertecknad var nog ändå gladast eftersom jag för första gången någonsin gissade rätt resmål. Segerns sötma blev dock kortvarig, när det var dags för lottning av rumskamrat, blev det klart att jag skulle dela rum med Lille-Lars.

Ett gediget resedokument delades ut och alla började söka information om vilken match vi skulle se, skulle det bli Benfica eller Sporting? I resedokumentet gick det att läsa att vi på söndagen 9 mars skulle gå på Estádio da Luz och se på Benfica mot Estoril. Min första reflektion var att matchen låg på samma datum som den internationella kvinnodagen, och instinktivt kom en oro att det på något sätt kunde ställa till det.

Mellanlandning i Frankfurt skedde på utsatt tid. Vi hann avnjuta en öl innan det är dags att ta flyget till Lissabon. Flygningen skedde utan några incidenter. Väl framme i Lissabon tog Kenneth kommandot och guidade oss ner till tunnelbanan för att ta oss till hotellet, American Diamonds Hotell. På hotellet möttes vi av en mindre serviceinriktad portier som berättade att alla rum har en dubbelsäng trots att vi specifikt hade beställt separata sängar. Till följd av bemötandet började en rödaktig nyans att träda fram i Kinkans ansikte. Den rödaktiga nyansen i kombination med ett nytt röstläge får portiern att inse att det är bara att fixa separata sängar annars blir det roblem.

Sedan var det dags för lunch som avnjöts på första bästa uteservering som följdes upp av siesta för halva gänget och andra halvan gav sig ut för att avnjuta solskenet och upptäcka staden.

På kvällen var det gemensam middag på restaurang Maracana där merparten av gänget beställde in grillade kötträtter som sköljdes ner med de lokala ölen Sagres och Superbock (det är säkert, ölet heter så). Sippa satte förtjänst fullt upp första Bajen International klistermärket för att markera att - BI was here!

Efter middagen enades vi om att bege oss till den kända puben, Kinesiska paviljongen, som ligger mitt i partydistriktet, Bairro Alto. Ägaren är en manisk samlare av stora mått och hela puben är inredd med saker som han har samlat på sig. Reseklubben roades sig med att spela biljard. Självklart blev det en rums vis tävling, där jag för egen del spelade ett stort spel men drogs ner av min rumskamrat som tyvärr inte besitter samma grad av bollsinne. Efter 2 timmars biljardspel och öldrickande så delade vi på notan och gick ut från stället men missade att betala hyra för biljardbordet, kvar står Kenneth och blir tvungen att ta hela notan för biljarden. När Kenneth kommer ut från stället och ska återberätta vad servitören sa, så lät det så här - Säg åt your friends that they have to pay!, Säg åt your friends that they have to pay! Vi vågade varken trotsa Kenneth eller servitören så klart att vi payade Kenneth.

Kvällen fortsatte med barhoppning i Bairro Altos folkfyllda gränder med plastmuggar till bredden fyllda med Mojitos. En lärdom i gränderna var att storlekarna S, M, L och XL i plastmuggar inte följer normal storleksstandard. Det var en lång, trevlig och händelserik första dag som led mot sitt slut...

/Helmut

Det var ett gäng lite småtrötta gubbar som hasade sig upp till morgonsamlingen klockan 9.00 i hotellets repa. På schemat stod ett 2-timmars pass med benämningen 'kulturlördag'. Ordförandena började med att informera att det kunde behövas både mössa, vantar och till och med hjälm för den som hade det nerpackat. Jag som var övertygad att vi skulle till Aten och värmen hade inget av det ovan nämnda i kabinväskan, så fasan över att bli nerkyld började infinna sig. Efter en 20 minuters promenad, som slingrade sig igenom de gamla delarna av Prag, Vaclavplatsen, det stora torget i Gamla Stan och den vackra Karlsbron som tog oss över floden Moldau till slutdestinationen.

Väl på plats så var det en förvånad och lite smått ängslig grupp som kunde konstatera att en kulturlördag innebar en guidad kul-tur som skulle genomföras på segway. Våra guider, Filip och Martin, började med en kort introduktion om hur man bemästrar en segway och strax efter intog 11 hjälmprydda medelålders män den lilla torgplatsen utanför. De förbipasserande såg ut att ha minst lika roligt som oss. Sedan var det dags att ge sig ut på sightseeing, vi stannade till vid Lennon muren, det låsprydda stängslet och det var vid stoppet ovanför floden Moldau som den första incidenten slog till. Det var allas vår Kenneth (numer även kallad ghostrider) som skulle parkera sin segway, antingen hade glömskan slagit till eller så hade han inte lyssnat på de upprepade uppmaningarna från guiderna. -You have to lean the segway against something when you park it, otherwise it can ride away! Just detta hände. Kenneth klev av sin segway i tron om att den var parkerad och tog upp kameran för att fota vyn över floden. Då tar hans segway fart och håller först på att ramma en stackars förbipasserande kvinna för att sedan ta fart mot Kenneth himself. Ingen i gruppen kommer någonsin kunna glömma skräcken i hans ögon och hans ansiktsuttryck då han vänder sig om för att uppenbara en helt vanlig segway-attack. Sällan har väl 10 hjälmprydda män skrattat så gott.

När alla hämtat sig gick turen vidare till den stora parken och upp mot toppen av kullen för att få en fin utsikt över Prag. Vid det här laget börjar de flesta bli lite kylslagna så när en av guiderna föreslog att vi kunde stanna till på ett mikrobryggeri för en pivo och värma upp oss, så hörs ett rungande -YES! från gruppen. Vet inte om det var de kylslagna händerna, törsten, ouppmärksamhet eller nerförsbacken som gjorde att det var dags för Kenneth att återigen inta huvudrollen. Denna gång körde Kenneth på Patrik bakifrån i nerförsbacken så att Patrik rasar framåt och river upp byxor och knä och Kenneth rasar bakåt och slår i ryggslutet. Både klarade sig under omständigheterna bra och kunde för egen hand ta sig ner till mikrobryggeriet, Sv. Norbert Special Beer. Där avnjöts en god IPA och Amber i en riktigt skön bryggeri- och restaurangmiljö. Sista delen av turen skedde på mer turisttäta gator och en Sippa på segway är tydligen högvilt för alla turisters kameror - Prags största tursistattraktion sägs det. Fan trot!

Efter kul-turen var det dags för lunch. På rekommendation från guiderna gick vi rakt över gatan på restaurang Konirna för att äta traditionell tjeckisk husmanskost - Svickova - en nötstek i sötsur gräddsås och som serverades med knödel. Vällagat, mäktigt och gott! (tyckte alla utom Lars).

En 10 minuters promenad senare så slinker vi in på Café Pub Atmosphere för att genomföra årsmötet. Som vanligt avhandlades diverse motioner och övriga frågor under en 3-4 timmars lång drabbning. Nya ordförande lottades och nästa års arrangörer blev Kinkan & Kenneth. Vilket innebär att föreningens 10 års jubileumsresa kommer att riggas av Lasse & Sippa. Det mest bestående minnet från mötet är ändå Kinkans glansiga ögon och rosenröda kinder då han beskriver sin 'tyska vän' Marc och sin 'franska vän' David.

Efter årsmötet bar det åter hem till hotellet, för att kort senare bege oss i samlad tropp till restaurangen Pivovarsky Düm för kvällens middag. Stället erbjöd inte bara traditionell tjeckisk mat utan det hade kryddat upp det lite med att även erbjuda en av Europas mest otrevliga servitörer som lyckades med bedriften att skapa irritation vid alla bord. Sedan blev det några öl på Bohemians supporterbar UI, en stänkare på Hooters för att sedan ta tram 9 ut till Zizkov området för ett besök på den gamla skyddsbunkern, Bunkr Parukarka, som idag är en nattklubb. Kvällen till ära så spelade ett band live på scen. Bandet bestod av ett gäng skolungdomar som gjorde misstaget att kombinera en stor mängd alkohol tillsammans med avsaknad av musikalitet, vilket gjorde det hela långt ifrån minnesvärt. Det hela resulterade i ett väldigt kort bunker besök.

Återigen på tram 9 för färd tillbaks till de centrala delarna och för många slutade kvällen där. En kväll med många härliga minnen, segwayturen, ghostrider, Marc & David, den otrevliga servitören och mycket mer...

Vaknar dessvärre upp i ett regnigt Köpenhamn, inte ens den så lättsamme & positiva 'roomien' Bullen kan få en att starta dagen med ett leende.

Tanken var ju att man skulle använda sista dagen till att softa & strosa fram genom stan, shoppa och kolla in diverse turistfällor innan hemfärd - men icke sa nicke.

Käkar frukost, packar ihop grejerna på rummet och så var det dags för den så nervösa utchekningen som tog så låååång tid på den senaste resan till Amsterdam.

Den unga damen i repan tar snällt emot våra nycklar och utbrister i ett - Välkommen åter! och avslutar meningen där. Inga extra avgifter, skadeståndskrav eller några som helst besvärande kommentarer eller omständigheter. Prisad vare Herren!

Trots regnet så väljer 1/3 av sällskapet att bege sig ner mot Ströget och de andra 2/3 delarna siktar in sig mot Köpenhamns Centralstation för att försöka boka om icke ombokningsbara tågbiljetter i hopp om en tidigare hemfärd. Eftersom undertecknad valde att knata om kring i ett regnigt Köpenhamn så kan jag inte återge i detalj vad som hände de övriga mer än att de lyckades att komma till Malmö och stöta ihop med en manlig motsvarighet till Dolly Parton och att deras försök till en tidigare hemfärd slutade i att vi återsågs i Malmö på ursprungståget från Köpenhamn.

För den bättre vetande 1/3 delen (boka om ej ombokningsbara biljetter, kom igen!) så fylldes dagen av strosande upp & ner längs Strögets regnfyllda gator med diverse olika stop.

Myran & Claes passar på att handla souvenirer hem. Det blev ett fika-brejk, jag och Claes nöjde oss med en smal-fika (kaffe) medans Lars självklart skulle ha en tjock-fika bestående av kaffe + tårt/paj-bit med tillhörande gräddfil (ni läste rätt, gräddfil, någon dansk delikatess) som Myran inte kunde motstå. Lite senare stannade vi till för en äkta dansk husman på Burger King. Den danska Whoopern smakade som den svenska men för den intresserade kan jag berätta att personalen hade en svag hörsel i kombination av en ruskigt dålig musiksmak vilket innebar att vi under hela måltiden plågades av eurodisco på högsta volym som de toppade upp med lite Markoolio, E-type och Aqua.....usch! Som ni förstår blev besöket inte långvarit utan vi pös vidare mot Centralstationen.

Efter försök av biljettbyte, finsökning efter internetcafeér och lusläsning av Expressen så är klockan slagen för avgång med X2000 till Stockholm. Som alla säkert förstått så möte vi upp resterande delen av ligan i Malmö och när alla väl var samlade på tåget så valde hälften av ligan att förgylla resan med öl, jägermeister, öl, jägermeister och jag tror faktiskt inte att det slutade där utan det blev öl, jägermeister, öl, öl och öl innan vi anlände till Stockholm.

Väl framme så skildes vi åt, de flesta åkte hem men några var tvugna att bege sig till 'Jägarn' för att få rättsida på språrbredden.

Over & out för den här gången!

10.00 - Alla har vaknat till liv. Vissa i den något trötta skaran envisas fortfarande med att hinna med stopptiden för den storslagna frukosten bestående av kaffe & vaniljcroissant. Andra (läs Bullen & Sippa) väljer att ta ett par klunkar av Sippas Sarenpää till frukost. Även denna morgon erbjuder duschen enbart kallvatten.

11.00 - Claes vidhåller traditionen och har för dagen valt att klä sig i skepnaden av den så omtalade och älskade 'Berben'. Noterbart denna morgon är även att lille Lars, har ett för dagen uselt morgonhumör, vilket fördröjer utgången något. Trots detta så är vi redan en timme efter uppstigning på gående fot.

11.30 - Vi hinner gå hela vägen till katedralen innan folk (läs schinkan) börja skrika efter mat. Eftersom vi åkt hela vägen till Italien så skulle man kunna tro att det var läge för att prova på det italienska köket, men icke sa Nicke. Nyfikenheten över om en Big Mac smakar likadant i Italien var större.

11.50 - När alla fått lite mat i magen så börjar suget efter dagens första öl infinna sig hos de flesta. Väl medvetna om att vi är mitt i de fashionabla områdena i Milano så går vi in i första bästa lokal som ser ut att servera alkohol, och möts av en prislapp på 120 riksdaler för en bärs. Tro det eller ej men detta har faktiskt en avskräckande effekt även på den mest törstige BI medlemmen, så vi lommar vidare.

12.30 - Vi möter upp Malin & Anders utanför katedralen och beger oss ner mot tricken som ska ta oss till San Siro.

12.55 - Framme vid tunnelbanestationen som ligger närmast San Siro. När vi kommer upp från tunnelbanan så uppenbarar sig en 'Mackeria' som även säljer öl. Här köps dagens första öl av samtliga medlemmar undantaget Bullen som tog det gamla vanliga, ja ni vet. Promenaden mot San Siro påbörjas...

13.25 - Efter några fåtaliga stopp hos tröjförsäljare och diverse kissvänliga platser så anländer vi till en ljuvlig Heineken bar precis utanför arenan. Vi stannar till och tar några öl, och ja ni vet, Bullen tar ett glas...

14.00 - Nu börjar matchnerverna göra sig gällande och vi sätter full fart mot våra platser. Malin tar täten och frågar sig fram mot rätt ingång och vi är snart på plats. Vi hinner knappt sätta oss förrän en lådprydd försäljare anländer. Låd-mannen mer eller mindre gisslantas och släpps inte förrän han har sålt allt drickbart i lådan till de mest törstiga BI medlemmarna.

15.00 - Matchstart Inter-Fiorentina (kommentarer kring matchen ingår inte i uppdraget för dagboksskrivaren). Däremot har jag en skyldighet som dagboksskrivare att berätta det faktum att i halvtid upptäcktes att någon hade klubbat mitt på golvet till toaletten i San Siro. Samtliga BI medlemmar har alibi för tidpunkten....

17.00 - Fotbollsfesten är spelmässigt över men fortsätter i form av eftersnack och törstsläckande drycker i den redan en gång besökta Heineken baren. Malin & Bullen fattar tycke för två manliga Inter supporter eller om det var omvänt, vad vet jag. Trots att Malin kan flytande italienska lyckas hon inte övertyga Inter supporterna om Bullens yrke. Om det berodde på bristande språkkunskaper eller något annat vill jag vara osagt.

18.45 - Besöket på Heineken baren avslutas med att Bullen blåser av stolen och välter ett bord med tillhörande drycker. Promenaden mot tricken påbörjas tidigare än önskat.

19.00 - Ett historiskt ögonblick infaller. Sippa löser en biljett till tunnelbanan och trots detta faktum väljer att 'planka' - Åker dit. Dagboksskrivaren väljer att fotografera det inträffade och får en stark tillrättavisning av biljettkontrollanten.

19.30 - Vi anländer till restaurangen Ristorante da Bruno för att äntligen äta en äkta italiensk middag. Till förrätt en antipasto i form av en buffé, som andrarätt serveras två olika sorters pasta och en risotto och som tredjerätt kalvkött. Middagen avslutas med en dubbelespresso och en sötsliskig limoretto. Precis så gott som det låter.

23.30 - Anländer delar av ligan till baren Il Bradipo, där vi möts av en lättsam och något 'hög' holländsk barägare som gladeligen tar emot några festglada svenskar. Beställning av en öl resulterar i en Staropramen.

00.30 - Byter till ett nytt ställe, vars namn jag borde komma ihåg, men minnet överskuggas av den Jim Morrison look a like som gästade baren. Jim hade Milan som favoritlag och var om möjligt mer hög än den flygande holländaren på förra stället. När baren stängde vid klockan 01.00 lät ägaren oss vara kvar, han till och med satte 'happy hour' priser på ölen i utbyte mot att vi sänkte ljudvolymen på våra 'Du gamla, du fria' och 'Just idag är jag stark'. Hygglig prick för övrigt.

02.00 - Ägaren beställer taxi och hemfärd mot hotellet.