Kinkan

Efter varje resa betygsätter vi hotellet som vi bott på. Skalan är 0 till 5, där 5 är det högsta/bästa betyget. Här nedanför ser du hur Kinkan har betygsatt sina vistelser.

Vaknar upp på morgonen och kan konstatera att det ligger en halväten kebab på bordet i Klabbe och mitt rum. Jag är helt säker på att det inte var jag som handlat denna kebab utan frågar på mitt vänligaste tonfall om Klabbe möjligtvis inte orkade äta hela kebaben under natten. Jag får en förvånad blick samt ett högt och tydligt 'nej jag käkade ingen kebab i natt'. Med tanke på att bordet var fullt med den röda eldiga såsen samt en del av den tidigare kebaben så fick Klabbe frågan igen och då sprack han upp i ett rodnat leende och kom med de bevingade orden 'jo fan jag åt nog kebab i natt'.

Under gårdagen fick vi besked om att all fotboll stoppats på Irland under obestämd tid varför vi sköt fram tidpunkten för frukosten till klockan 09.30.

Nere på frukosten var det i BI kretsar fullt vid bordet och alla såg klart nöjda ut med vad som serverades. En tid bestämdes för att lämna hotellet och vi startade vandringen till tågstationen. En promenad på ca 100 meter så kom första ropen på en gångbira, in på puben och frågade lite försynt om man kunde få en bira 10.45 på morgonen. Inga problem ansåg pubägaren som var en trevlig prick och langade fram både lager och Guinness på vårt bord.

När ölen druckits ur så vandrade vi bort mot tågstationen i Dublin med namnet Tara Street Station där viss förvirring rådde vart man skulle kliva in. Ordförande hade timat detta exemplariskt och då vi tagit oss upp på perrongen anlände precis vårt tåg. Det var en trevlig tågresa och framför allt Freddan drägglade över antalet golfbanor som låg fantastiskt vackert.

Framme i Howth vandrade vi ut på piren och ytterligare bevis hittades på Klabbes byxor i form av röd stark sås från hans nattliga kebab ätande. Nog om Kebab.

Det började att knorra lite i magen på gruppen och det fanns en hel hoper av restauranger men de hade väldigt konstiga regler, på den ena kunde man inte äta ute, utan där fick man bara dricka. På nästa var det tvärtom, bara dricka inomhus men äta utomhus. Personalen såg att vi var något konfunderade och på deras inrådan begav vi oss tillbaka till tågstationen och den Irländska puben The Bloody Stream. Lunchen som till stor del bestod av havets läckerheter var nog i mitt tycke den absolut godaste under resan. Fredrik myntade här ett nytt utryck, tar man kött här kan man också ta musslor på Silverado.

Efter ett flertal öl och en välfylld mage begav vi oss tillbaka, ca 40 minuter senare landade vi åter i Dublin. Några törstiga tog täten för att hitta en ny pub och nya öl samt en pisspaus. Nästa pub var The Palace bar

där vi fyllde på depåerna, här var nog första gången vi hörde att om inte coronaviruset slutade skrämma bort turisterna så var han tvungen att stänga ner puben i 2 veckor.

När vi var klara på The Palace vandrade vi tillbaka mot Templebar området och nu var nog middag det som stod högst på listan men som någon utryckte sig 'Guinness är också mat'. Väl tillbaka så ramlade vi in på OLIVER ST JOHN GOGARTY, in på en del av stället för att i nästa stund vandra efter en kypare till en hel annan del men på samma ställe, här hade personalen lagt ut hattar och baskrar och hälften av oss snodde raskt åt sig baskrarna varför vi losers

fick nöja oss med hattarna. Ölen serverades i rask takt och humöret var på topp trots att vi ej fått någon fotbollsmatch. Vid matbordet fanns en interntv som visade baren 1 trappa ner och det var intressant att följa början på parningslekarna. Grabben i Helly Hansen jackan stötte på en av brudarna som inte visade något större intresse men hennes polare var nog ganska spelklar men så länge vi följde dramat fanns det inga vinnare. Många kommentarer blev det i alla fall.

Efter middagen var det dags att fortsätta och då var The Auld

ett solklart ställe, här var det klackarna i taket och här firade man S:t Patricks för fullt.

Stället var proppfullt och den rekommendation som myndigheterna gått ut med på att max 100 personer på ställena följdes absolut inte. Undertecknad var inte med till slutet men kan så här i slutet på dagboken meddela att följande natt vaknade jag och hade en naken man i mitt rum som käkade kebab, nakenheten förklarades med att han inte ville ha fler fläckar på byxorna.

Idag var det sovmorgon och tiden för att träffas var 10.00, på frukosten var det flera som klagade på stela muskler efter gårdagen då vi haft en riktig bra dag i Pompeij, men ingen visade någon form av baksmälla. Imponerande att alla återigen är i tid för samlingen. Några av oss visade att vi är vikingar så våra shorts kom till användning.

Ut från hotellet och mot Bar Nilo som har gjort sig ett känt namn då de framställer sig som en bar som Maradona står bakom, på vägen träffade vi en gubbpajas som spökat ut sig och vår fotograf Anders fångade genast upp gubben för att ta ett foto, gubbtjuven skulle sedan ha betalt av Anders och så blev det. Vår första ölbeställningen gjordes 10.20 och fram kom Birra Napoli, ett känt ölmärke här i Neapel. Ägaren undrade lite vilka vi var och vart vi kom ifrån och när han fick syn på våra klibbor så satte han självmant upp dem i baren och de hamnade väldigt nära Maradonas foto samt hans hårsnutt som prydde väggen. Vädergudarna log mot oss och därför blev det ytterligare en öl i solen på detta ställe.

Vi drar sedan vidare men kommer inte speciellt långt (ca 32 meter) innan vi hittar Cafe Kenon som erbjuder de flesta av oss en plats i solen, något tacksam över en sol som verkligen värmer men i takt med att solen flyttar sig så ser det snart ut som om vi är ute och åker buss då alla vill ta för sig av solstrålarna. Tyvärr så visar det sig att ryktet om att Neapel är en ruffig och kriminell stad sant då en av med lemmarna blir bestulen av 2 romska tjejer, de kör det fula tricket att de delar ut små lappar och i samband med detta så stjäl de hans telefon.

Nu är det dags för lite käk då det gäller att fylla på magdepån och inte bara öldepån och vi landar på ett ställe som heter Tandem och undertecknad får in den mäktigaste pizzan jag käkat men som tur är så har vi unga med lemmar som erbjuder sig att smaska i sig det som gubbarna inte orkar. Efter käket tar vi oss tillbaka till hotellet för att sminka och klä oss för kvällen. Vi hinner trots detta med att landa på hotellets takterras för en egen inköpt öl och köra ett upp surr inför vår match.

Mot Garabaldi och tunnelbanan går vi med raska steg och ordförande Danne fixar biljetter av en kvinna som fullständigt negligerade 2 svarta killar som var klart före oss, nere på perrongen så visar det sig att vi väcker en del uppmärksamhet och trots språkbarriärer så försöker några Napolifans prata med oss, trevlig stämning på väg ut mot arenan och några klibbor delades ut i bästa samförstånd.

Anländer till Campi Flegrei station där vi tar oss ut från tunnelbanan, våra nyfunna vänner visar oss vägen mot arenan och på vägen passerar vi en bar där det från början känns som om vi skulle kunna gå in för att ta några öl och träffa Napolifansen men det visar sig att detta ställe visar sig från sin värsta sida då ett gäng huliganer kommer ut och undrar vilka vi är. En av oss har en Bajenhalsduk och flera har lite Bajen attiraljer på sig, vi förstår ganska snart att vi definitivt inte är välkomna och de säger dessutom att de inte gillar andra supportrar och säger till oss att täcka för allt som påminner om ett annat lag än Napoli, dessutom blir vi tillfrågade om vi vill slåss vilket vi avböjer på ett bestämt men artigt sätt.

Jag undrar om inte huliganerna hade procent på Napoli attiraljer för de flesta av oss köpte både halsdukar och matchtröjor på vår väg mot arenan. Utanför arenan så har de mobila barer där man kan köpa sig en 60 cl ölflaska för endast 2,50 euro, rena fyndpriset så det måste testas. När vi dricker vår öl kan man se betongarenan San Paolo som en gång i tiden hade plats för 76 824 men efter vissa ombyggnationer så är dagens maxkapacitet endast 60 240. Den störste som spelat för klubben är givetvis en viss Maradona som anslöt till Napoli 1984 från Barcelona och för första gången vann man Scudetton (liten sköld) 1987. Vi tar oss in på arenan och den här dagen kan man få sig en öl inne på arenan vilket inte fungerade när jag var här sist. Vi hamnar på ganska bra platser men är lite utspridda på långsidan, kan konstatera att Napoli har hemmaklackar på båda kortsidorna, dagens publiksiffra stannade på 25 718 personer, borta klacken från Udinese var riktigt liten och hölls i strama tyglar. Matchen slutade 4-2 efter 2-2 i halvtid.

Efter matchen så vandrade vi ner mot tunnelbanan men då det rådde rena Kalle Anka hysterin så beslöt vi oss för att ta en taxi, vi hittade en som med lite vilja stuvade in oss nio men då taxibassen hittade på en Holländare så stuvades han in honom i bagage utrymmet. Väl framme så blev vi som vanligt lurade på lite euron men alternativet gjorde att det ändå kändes bra att landa inne i Neapel igen.

Väl tillbaka i stan så kända vi nog alla att lite käk skulle inte sitta fel så vi styrde mot pizzeria Agora Life för att smörja kråsen. Inne på restaurangen fick vi frågan om vi ville ha lite tilltugg som förrätt och Lill Myran var genast på, öl beställdes och även vårt käk, döm om vår förvåning när det rasade in tallrikar med diverse godsaker på. Man kan väl ganska enkelt förstå att vi blivit lite lurade för andra gången inom loppet av 30 minuter, men vafan vi käkade så det nästan kom ut genom öronen, förutom en med lem som bara petade i sin pizza och han var tvungen att beställa en doggybag för att det inte skulle vara pinsamt att han lämnade pizzan i det närmaste orörd, han tyckte nog inte att det var riktigt juste att behöva betala 27 euro för en ¼ dels pizza och 1 öl. När vi lämnade stället så ställde han doggybagen på ett elskåp för att någon stackare skulle slippa somna hungrig.

Mot hotellet för en tidig kväll då våra ordförande signalerat att klockan 07.15 var det samling dagen efter.

Vid pennan /Kinkan

Vaknade strax före kl 07.00 med dånande musik, trodde ett tag att rumspolaren Patrik hade kopplat upp sin stereo på högsta volym men insåg att det kom utifrån. Det var i och för sig bra musik då de spelade Claptons Cocaine. Ljudnivån var grotesk och efter vårt maraton årsmöte kvällen innan var man ganska mör. Tyvärr så gick musiken in på någon form av synt som bara gick runt runt. Öppnade fönstret och konstaterade att det pågick någon form av sportsarrangemang utanför. Patrik som tydligen kom hem betydligt senare än undertecknade muttrade något och drog täcket över huvudet, som om det skulle hjälpa till att döva oljudet.

Vi stod väl ut med detta några timmar då vi var ordentligt slitna från gårdagen men sedan var det dags för ordförande att se dagen i vitögat, jag och stormyran tog oss upp till en liten resebyrå för att kolla hur man tog sig ut till Aegina men pajasen gav oss bara Kalle Anka priser så vi lämnade omgående. På vägen tillbaka passerade vi årsmötespuben och de vinkade så glatt så uppenbarligen hade vi inte kört någon springnota men ingen av oss kom ihåg någon betalning.

Samling i receptionen och samtliga var i tid och undertecknad hade fått all information om/ vilken tid och platsen för vår årliga fotbollsmatch. Helt klart så skulle vi åka till Dimotiko Stadio Agion Anargyroi för att kolla på fotbollslaget Karaiskakis, Vi knatade upp till Syntagmatorget för att hoppa in i 3 stycken taxibilar. Det var bara det att Klabbe, Lillmyran och Avesta hittade sin bil och drog iväg på egen hand medans vi andra 7 åkte 2 bilar efter varandra.

I taxin blev förvirringen total när taxichauffören menade på att Karaiskakis kom från Thessaloniki ca 40 mil bort men under färden kollade han i sin mobil och nickade lugnt att det skulle nog lösa sig på plats. Förvirringen blev inte mindre när vi landade utanför arenan och båda våra taxichaufförer började att diskutera med ett gäng unga fotbollskillar och de skakade bara på huvudet och menade, att' ska ni inte åka och kolla basket istället för här spelar man bara en skitfotboll'. En snabb signal till de 3 som åkte först och de var inne och satt i VIP baren och kollade ut över planen med varsin bira. De upplyste oss om att det var fritt inträde och att vi skulle komma in. När vi ville komma in så visade vakten oss till världens minsta hål i väggen för att köpa biljetter och här var jag helt övertygad om att vi var på olika arenor. Hela 5 euro stycket kostade biljetterna, så det var inte här budgeten sprack.

Väl inne på arenan upptäckte vi genast grabbarna och BI var åter samlat, beställningar på mer öl ledde hemma supportrarna inne på arenan till en stor nyfikenhet, att 10 gringos kom och kollade på deras lag tillhörde nog inte vardagen. Matchen var väl knappast den mest spännande match vi sett genom åren men vi trivdes i solen och inga problem att ta med sig glasflaskorna ut på läktarna. Ett flertal BI halsdukar skänktes bort och i gengäld så fick vi olika kalendrar m.m. Stor förvirring vilka lag som vi sett reddes ut och vi är ganska övertygade om att matchen spelades mellan Agioi Anargyroi och Terpsithea och slutresultatet var rättvist med en hemmavinst 2-0.

Efter matchen tillbaka till centrala Aten och vårt hotell för lite ombyte/vila och sedan ner på stan. Vi diskuterade om att testa en takterass men vi insåg att få upp 10 gubbar med en lång kö skulle ta alldeles för lång tid, nya planer tog oss till en trevlig uteservering och det sedvanliga grekiska köket. När vi skulle lämna kom det in något hembränt som vi var tvungna att testa.

Hälften av gänget drog vidare medans den andra hälften faktiskt åkte upp och tog en GT på hotell Anglais. Där kopplade Ola upp sig på telefonen så vi kunde se derbyt i svenska cupen mellan råttor och apor med apvinst.

Det blev en skapligt tidig kväll efter en något turbulent dag och när jag gick och la mig så tänkte jag på Dannes förfrågan om vi hade en plan B för fotbollen då han faktiskt gissat rätt på resmålet. Plan B tänkte jag i mitt stilla sinne, fan vi hade klarat av plan F.

En något rörig dagbok men det var fan inget mot vad vi kände under dagen.

Vid pennan Med lem 5

Man vaknar upp och upptäcker Avesta som ler sitt finaste leende och glatt tar en slurk av sin nyöppnade öl och stoppar i sig några krispiga chips, vi har god tid för att käka en helt ok frukost då samlingen för dagen är 11.30 så det är inte direkt någon brådska. Alla är glada men lite trötta då vi möts upp i lobbyn och det bestäms att vi tar en promenad till arenan och på detta sätt kunna hitta några pitstops. Ungefär 500 meter hinner vi innan det första stoppet och det beställs in öl och några passar på att käka pintxo.

Ny sats tas och vi hinner ytterligare några hundra meter innan nästa stopp och nu börjar det dyka upp lite röd/vita halsdukar vilket är ett ypperligt tecken på att det är matchdag. När vi från detta ställe rundar hörnan ser vi arenan San Mames som också kallas för Katedralen och gatan framför oss är fullpackad med glada och förväntansfulla hemmafans. Den här matchen speglar också en del politiskt då det är stolta Baskien mot marängerna från Madrid. I Athletic spelar bara basker och enligt supportrarna är det helt otänkbart att det kommer att ändras, då spelar man hellre i division 4.

Vi kommer genast i slang med ett antal röd/vita supportrar som undrar vilka vi var som kom med grön/vita halsdukar och vår egen logga på bröstet av jackan. Under intagande av mera öl så byttes ett flertal halsdukar ägare och stämningen var verkligen trevlig. Då den största delen av Baskien pratar ganska dålig engelska fick vi med stora gester och yviga rörelser försöka förklara att vi var här för att supportra hemmalaget, detta uppskattades varvid det kom in ett antal gratisöl och vi kände oss otroligt välkomna. I dessa stunder förstår jag verkligen varför jag älskar detta med att åka runt i Europa och umgås med andra supportrar, det visar också att vi oavsett var man kommer ifrån och uppträder på ett bra sätt alltid är välkommen.

Ett par timmar senare äntrade vi arenan och då Lasse och Avesta som ordförande lyxat till det med V.I.P biljetter gled vi in utan någon längre kö. Väl inne gillade vi baren som serverade öl ända till Patrik kom och upplyste oss om att det fanns en GIN bar som serverade gigantiska gingroggar av olika smaker, men det mesta i glaset var trots allt is. Vi spårade upp våra platser och man satt verkligen behagligt och det var i stort sett utsålt (drygt 49 000). Matchen var riktigt bra men tyvärr så gjorde Real 1-2 alldeles för enkelt men fotbollsgodis över 93 minuter. Då vi var innehavare av V.I.P biljetter dröjde vi oss kvar runt Ginbaren i några timmar och här mådde alla riktigt bra.

Senare på kvällen delades gruppen upp och ett relativt stort gäng drog iväg på rockklubb och då jag själv inte var med så hoppas jag att någon kan delge dagboken någonting från klubben, det som vi hade hört var att det skulle vara en blandning mellan punk/country.

Ett sent besök på en restaurang fick avsluta kvällen med intagande av ytterligare någon öl och en bit fisk. Hemkomna till hotellrummet avslutade jag och Avesta med en musikfrågesport och under ca 2 timmar dominerade vår dalmas med kunskap av 70, 80 och 90-talsmusik.

Somnade ganska ovaggad och en otroligt härlig dag var till ända.

Med lem Kinkan och Kenneth flankerar lokal Athleticsupporter som stolt visar upp sin nya grönvita halsduk...

Vaknar upp denna söndag med ett leende på mina läppar efter en otroligt härlig gårdag där givetvis vår vinst mot råttorna fortfarande sitter på hornhinnan,en härlig segwaytur och en skapligt bra fotbollsmatch, ner för att inta den förträffliga frukost som hotellet erbjuder och mot alla odds hittar jag samtliga i matsalen.

Dagens första aktivitet är ett besök på microbryggeriet T Pakhuis och stekaren Hans Bombeke, efter en kortare promenad och med mikroprecision när det gäller longitud och latitud landar vi i en gammal lagerbyggnad men som var i toppkondition. Hans välkomnar oss och vi smakar av dagens första öl (Antwerpen blond) som tydligen är en liten frökenöl med endast 5% alkoholhalt. Hans berättar om hur de brygger öl och vi får lära oss en massa nya uttryck som han omedelbart förklarar att de behöver vi inte lägga på minnet, våra öl tar snabbt slut så dagens andra öl hälls upp i ett rasande tempo (Antwerpen brown) mer manlig men endast 6% men smakar väldigt bra i våra torra strupar. In i rummet för påfyllnad av flaskor och det är så rent så att en operation skulle med lätthet kunna utföras i detta utrymme. Med oss in i rummet smakar vi av dagens tredje öl (Bangelijke) helt i klass med vår guides smak, nu har vi landat på 8% men den smakar väldigt bra och är även min favorit. Efter detta är det dags att säga farväl men utanför dyker Hans ånyo upp i sin gamla landrover med pipan intryckt i munnen och en lusekofta på sig, det kan tilläggas att han hade en sanslös stor mustach.

Ut i vårsolen och dags för vår andra aktivitet, årsmötet som alltid är lika spännande men nu knorrar också våra magar och vi beslutar oss för att slå ihop mat med möte och hittar kebabstället Finjan Grill där vi hittar ett bord som till början ligger i skuggan men inom 20 minuter har alla sol på sig. In med kebaber och massor av öl och kl 14.36 slår Lasse klubban i bordet och förklarar mötet öppnat. Standardfraser diskas snabbt av och motioner står för dörren, Dannes gamla motion om extraresa som han tidigare fått avslag på tas upp av en annan medlem och vips så bifalls denna, Danne det handlar om KARMA. Årets årsmöte singlas igenom och avslutas kl 16.41 och det är ovanligt kort men alla var ganska nöjda efteråt, vet ej om det berodde på öl intaget eller besluten. Mötets kanske viktigaste punkt var givetvis nästa års ordförande och här hittade vi en blondin som skötte lottningen och hade den taskiga smaken att dra Klabbe och Adells med lemskort (stort grattis till er).

Med stora steg styr vi kosan mot torget där vi börjar med ett besök Pater`s Vaetje och en bärnstensöl vid namn De Koninck, något trångt på puben men en trappa upp fixar vi trots detta några sittplatser, vidare till Het Elfde Gebod som vi hittade strax intill, nya öl beställs och de flesta beställer husets mörka men några ger sig på den 10%. Vår servitris är ung, söt och lite fumlig och försöker flirta med Klabbe genom att hälla ut hela hans öl direkt i hans knä, men inga ledsamma miner utan en annan servitris ansluter och fixar detta genom att erbjuda ett par kockbyxor under den stund det skulle ta att köra Klabbes byxor i tumlaren. En tallrik med diverse snacks bars in på husets bekostnad och några härliga skratt blev det.

Dags för middag och hälften ville käka ostron, pommes och majo medans andra hälfen körde grekiskt, Sippa dominerade fullständigt och våra bordsgrannar gillade nog vårt sällskap men var nog ganska glade att de var inne på efterrätten när vi slog oss ner, återträff med BI kompisarna på en annan pub innan Klabbe ville köra karioke och alla var på ända tills vi klev in på stället där en smörsångare glänste med en otroligt bra sångröst. Klabbe gav sig dock inte utan klev upp på scen full med självförtroende och rev av Clashlåten Should I stay or should I go. Imponerande och detta finns på film men huvudrollsinnehavaren får själv besluta om detta ska publiceras. Någon stund senare kliver Ola upp och kör den gamla dängan Forever young och de med lemmar från BI som fortfarande är vakna står framför scen och vinkar till sin nya idol. Skulle tro att han söker till idoltävlingen nästa säsong, grym approach på scen.

Här skiljs våra vägar för kvällen men Avesta, undertecknad och Sippa landar i hotellobbyn och plockar in varsin öl och här glänser kvällens andra Servitör/servitris med att hälla ut en hel öl, tråkigt att inte Klabbe var på plats för denna hade givetvis också hamnat i hans knä. Enligt elaka rykten så hade tydligen en av oss somnat med sina skor på sig uppe i sängen men resten av kroppen vilade väldigt fint på golvet.

En spännande och givande dag var till ända.

Vid pennan med lem,
Kinkan

Fredag morgon, klockan ringer vid 5 och eftersom man vet vad som väntar känner man sig ruggigt pigg, kikar på termometern och fy fan så kallt det är och inte ens Sippa kan stå utanför huset utan knackar diskret på min dörr.

Freddan kommer på utsatt tid och nästa stopp blir för att plocka upp Stor-Myran och Avesta. Diskussionen i bilen handlar givetvis om vart vi ska åka och det blir diverse önskningar och då framför allt på varmare resmål då alla i bilen är sanslöst trötta på vintern.

Samling på Arlanda och alla är i tid för att ta en fika innan våra ordförande kör en frågesport angående resmålet, tror inte att det blev någon vinnare i tävlingen men Freddan hade rätt stad (bra där Freddan).

Incheckningen gick galant och sedan var det flytande frukost inne på den närmsta baren och där upptäckte Sippa att hans bälte var kvarglömt i röntgenmaskinen. Dragning av vem som skulle kvarta med vem gav en viss spänning och även dagboksskrivandet drogs det lott om.

På plats i Prag hade ordföranden ordnat med pickup service så vips hade vi landat på hotellet. 30 minuter inte längre fick vi på oss för att sedan inta Prag, snett över gatan hittade vi vår första sylta och där insåg vi att ölenen var riktigt billig. En gemensam beställning på en 3 rätters meny gjordes och massor av god öl kom in.

Iväg ner på stan och den första uteserveringen intogs och vad beställdes måntro, mer öl och sedan någon inhemsk stark dryck vilken jag förträngt namnet på. Ett förslag kom fram och det var att besöka Prags Kommunistmuseum som gav en ordentlig eftertanke på hur det var under den tiden och återigen är man tacksam att vara född i vår tid och i vårt land.

Någonstans här tappade vi bort Sippa och Freddan som plötsligt var tvungna att inta en toalett men jag misstänker att nu när Bullen och Sven inte är kvar i föreningen så ville Sippa ha en ny kompis, kan bara konstatera att Freddan har mycket att leva upp till.

Efter museet var det dags för middag och plötsligt dyker de upp, Mr Seven och nya Bullen (Freddan) upp, smartkillen Freddan har lagt in alla våra besöksplatser i sin telefon och han har full koll vart vi andra befinner oss. Efter avklarad middag tappar vi återigen kontakten med Humle och Dumle (Sippa och Freddan) och vi börjar leta efter en rockklubb, en sightsing tar form och efter en ganska lång promenad bestämmer sig Stor-Myran, Avesta, Anders och undertecknad att vi skippar rockklubben och istället sätter vi oss på en mysig uterestaurang för en ny öl. Något trötta ramlar vi sedan hem till hotellet för att krama kudden.

Hur besöket på rockklubben artade sig återkommer rockkillarna till (se nedan).

Rockklubben Kain (av med lem Claes)

Efter en (liten) irrfärd runt de nordostliga kvarten i Prag var det en liten tapper skara som nådde fram till rockklubben Kain. Anledningen till besöket på denna eminenta klubb var att bandet 'Ozzy Osbourne Revival Praha' skulle ge en konsert. Detta band bildades 2003 och spelar uteslutande låtar ur Ozzy Osbournes karriär, givetvis från Black Sabbath eran men framför allt från hans solokarriär.

Researrangören Claes som scoutat denna konsert kunde inte fått en bättre start på besöket. Hängandes i baren väntandes på sin första öl sneglar han till höger. Bredvid honom står ingen mindre än Vaclav Bayer, sångaren i bandet, som också vill svalka strupen inför konserten. Det blir givetvis omfamningar (mest från Claes sida...) och fotografering.

De förväntansfulla Bajen Internationalarna på plats intar en sedvanlig träbänk med bord och börjar samkväma. Klubben ligger ju lite offside och den vanliga publiken verkar bestå av stammisar i alla åldrar. På samma träbänk/bord sitter ett gäng sköna stammisar som vi ger oss i slang med. Mycket trevligt folk. Deras munterhet blir än större när Fredrik och Sippa ansluter till klubben. De ger snabbt Sippa det nya smeknamnet 'The Last Viking'.

I någorlunda utsatt tid börjar sedan konserten. Då klubben ligger i en aningens trångt källarutrymme blir ju också ljudbilden därefter. Dock är samtliga av oss (tror jag) mycket nöjda med konserten. Till en början står vi längst bak och diggar men vartefter låtarna rullar på står vi till slut längst fram och headbangar med övrig publik.

Förutom Vaclavs lysande uppenbarelse bakom mikrofonen, han är en utmärkt Ozzy företrädare/tolkare, så är det nog keyboardisten Marcela Mrstikova som får flest pluspoäng. Hon har ett hundraprocentigt uppträdande på scen och hon fängslar publiken med sitt virtuosa fingrande på synten. Konserten pågår länge och efter avslutat verk får bandet en välförtjänt och lång hyllning.

Tips om hemsidor för de intresserade. Rockklubben Kain: www.kain.cz och bandets dito: www.ozzyosbournerevival.cz

Äntligen dags var det många som tyckte när klockorna väckte upp oss runt 5 blecket på morgonen, själv hade jag svårt med motivationen då jag precis kommit hem efter en 2 veckors resa bara dagarna innan.

Nåväl, Sippas grabb Sebban kom och hämtade upp Sippa, mig och Bullen för vidare färd till Arlanda där mötesplatsen var fiket utanför tullen. Alla infann sig i perfekt tid förutom Patrik som skulle flyga in från London, eller var det så djävulskt planerat att han endast skulle ta tunnelbanan i London för att möta oss.

Ordförande Danne tog befälet och hälsade alla välkomna till Bajen Internationals 7:e resa. Han fortsatte sedan med att han hade en bra och en dålig nyhet och att den bra var att deras ambition varit att få till två matcher, den dåliga var att man hade flyttat den ena matchen. Jag vet inte om det var tidpunkten men jag fattade inte vad Danne snackade om. När han sedan gav oss ett flertal ledtrådar bland annat att drycken och dialekten hade samma namn så gav de oss staden Köln (Kölsch). När han sedan avslöjade att vi skulle bo i Düsseldorf men att vi skulle se Dortmund-Leverkusen på lördagen och Köln-Hamburg på söndagen kändes det otroligt bra.

Incheckningen gick utan problem och plötsligt satt vi och drack en whiskey och en bira innan det var dags att kliva på planet, där stötte vi ihop med ett annat Bajengäng, Royal FC, sköna grabbar som rest runt sedan 1999 och dessutom tydligen satt raderna framför mig på Söderstadion. De hade varit i Köln förra året och trivdes väldigt bra där, någon upplyste oss om att Köln var Europas svar på San Fransisco. Tyvärr träffade vi inte på dem i Köln.

På flygplatsen i Düsseldorf mötte Patrik upp som landat ett antal timmar innan oss då han flugit från London, taxi till hotellet NH Düsseldorf som höll en hög nivå. Danne och Patrik beslöt att vi fick en halvtimme att snygga till oss innan vi skulle vidare för att bli guidade av Helmut och Wolfgang som tydligen var tyska kollegor med Danne. En öl på rummet och sedan ner, döm om vår förvåning när Danne plockade upp namnbrickor och satte på sig själv (Helmut) och på Patrik (Wolfgang), grundlurade var bara förnamnet.

Ut i Düsseldorf för sightseeing och det visade sig att Helmut var otroligt påläst, Wolfgang var lite mer tillbakadragen. Efter att ha visat oss en del byggnader började våra strupar längta till tysk öl, första stoppet gjordes och Danne beställde in en runda med altbier och ett gäng med tyska smörgåsar. Nästa stopp var på en liten pub som hade sin specialitet, KILLIPILSCH som var som jägermeister. Sippa hamnade brevid en jätteman som absolut hade passerat 2,20 på längden, det som imponerade med denna jätte var att han stod och sippade på ett glas vitt vin och jag undrar om han inte ville sippa lite på vår egen Sippa.

Nästa stopp var en irländsk pub som var helt folktom, men det var nog ingen överraskning eftersom den tyska befolkningen fortfarande var kvar på sina arbeten. Någon i BI kom tillbka efter ett toalettbesök och meddelade att man sålde något så spännande som en resande f***a i en automat på herrarnas. Snabbt möte och 4 euro fixades fram för att undersöka var detta kunde vara. Döm om vår förvåning när detta innehöll en rosa plastpåse och en liten förpackning glidmedel. Undrar hur man tänker när man tillverkar detta eller kanske, hur fan kan man köpa något sådant. Bra förtjänst för uppfinnaren torde det trots allt vara. Den resande f***an låg kvar på bordet när vi lämnade stället. Efter ett antal öl på detta ställe drog vi iväg på kvällens middagsställe där Helmut beställt bord vilket var en otroligt bra idé eftersom stället var otroligt populärt. Restaurangen var Im Fuchschen och serverade typisk tysk mat. Ola såg något orolig ut när han fick in sin tallrik med någon form av tysk fläsklägg.

Då vi avnjutit middagen var det barrunda i Altstad (världens längsta bar) kallas den också. Någonstans under kvällen började det att bli lite svårt med detaljerna men minns att vi en efter en avslutade natten för att ta oss hem till en härlig säng.

Kinkan vid pennan

Söndagsmorgon, känner att det var fotbollsmatch igår med mängder av öl, huvudet bankar, någon sitter på axeln och undrar hur många öl det blev igår, kollar hur mycket pund som försvann från plånboken och in i pubarna men man känner sig helt säker på att man inte drömmer detta, min rumspolare Ola har snarkade sig igenom natten och det har inte gjort det lättare att sova, men det visar sig att stackaren är krasslig. Ner till frukosten medans Ola fortsätter att snarka.

Nere i matsalen hittar jag inte på en enda av mina kamrater utan käkar en bakfyllefrukost. På väg tillbaka mot hissen kommer en nyduschad Patrik . Efter att ha konsulterat ordförande på rum 513 har de tagit beslut om att vi ska träffas klockan 12 nere i receptionen för avfärd mot puben The Crown där vi skulle ha vårt årsmöte.

Jag kliver upp och hämtar datorn för att surfa lite och eventuellt skicka in något till 'molnet', Då jag sitter i ensamhet nere i receptionen kommer en parant dam runt dryga 75 år och undrar vilket rum VI har, när jag tittar lite misstänksamt uppmärksammar hon att det är fel person hon frågat och ursäktar sig och menar att jag är lik hennes man. Nog om detta men när hennes eventuella man börjar vinka på henne kan jag konstatera att han absolut inte var under 80 år, självförtroendet för den dagen försvann. För att ytterligare förstärka situationen berättade hon att hennes man blivit magsjuk och hela rummet skulle saneras. Härligt att bli gammal

En nyhet delgavs när vi samlades i receptionen, när Lill Myran och Danne skulle kliva in i hissen med varsin kraftig betongkeps och röda ögon då öppnas hissdörren och en snygg kvinna kliver ut och säger till grabbarna utan att se dem i ögonen 'rough night ladies'och går sedan bara iväg. Grabbarna fattar absolut ingenting, kan detta bero på betongkepsen?

Då undertecknad har problem med knät så blir det en taxi till puben medans de andra väljer att ta en promenad, Bullen som känner medlidande väljer att ändra sig och ta taxi med mig. På plats kan vi konstatera att övervåningen passar perfekt för vårt årsmöte, helt tomt och ingen hög musik. Inom någon halvtimme har alla anslutit och den ordinarie ölen har beställts in.

Till mötet väljs Svenne till ordförande och Bullen till sekreterare, ett alldeles utmärkt val och de sköttes sig med bravur, det enda vi behövde säga till om var att sekreteraren glömde bort att skåla, till skillnad från vår ordinarie sekreterare som brukar skåla så vi blir fulla som fan. Men Bullen fick viss snits på detta efter en stund.

Efter ett lyckat årsmöte styr vi mot Abbeys för att följa Carlington cup finalen mellan Arsenal-Birmingham, en tillställning som framförallt Lill Myran led av, slutresultatet var inget han firade, något som däremot firades var SMS:et från Klabbe som undrade om vi skålade för Runströms påskrift. Ett helt underbart besked till oss och gissa om detta firades. Efter ett antal öl startade en medlem upp någon form av sanningsspel där vi skickade ut diverse frågor fritt om händelser som vi varit med om, det kan avslöjas att vissa svar överraskade medans andra kändes ganska solklara. Vilka som var med och vilka svar som inkom lämnar vi därhän eftersom ingen kom ihåg något av detta när vi var klara. Det blev en hel del goda skratt. Det hade varit intressant att få ta del av hur stor konsumtionen varit av alkoholhaltiga drycker.

Vi ramlade över till nästa ställe som var ONeils där vi var tämligen överens om att öl spelat ut sin roll och nu gällde drinkar. Kändes som om kvällen hade ett litet stänk av 10 små negerpojkar då den ena efter den andra lunkade tillbaka till hotellet.

När jag, Sippa och Bullen fått nog blev det en burgare innan vi klev in i taxin, det visade sig att taxichauffören var stenhård Liverpool fan (rednose) och han beklagade sig för hur uselt hans lag var i år, MEN NÄSTA ÅR DÅ JÄVLAR. När vi var framme på hotellet var vi riktigt bra polare och han körde en Liverpool sång som skulle symbolisera hur dåliga de var i år men nästa år skulle de börja klättra över bergen. Sippa körde igång 'här e Hammarbys a-lag med stor support av Bullen och mig. Taxifärden slutade med stor kram.

När vi kom upp till 5:e våningen hörde jag förslaget att ta en sängfösare men tackade för mig, vilket beslut de andra fattade i den frågan blir en gissningstävling.

God natt viskade jag till Ola men hörde bara de berömda snarkningarna. Funderade en stund på vart våra nya ordföranden skall ta oss ut i Europa nästa år. Somnade därefter ovaggad efter en kanondag.

Ser redan fram mot nästa års resa och de här två grabbarna känns fullständigt oförutsättningbara.

Kinkan vid pennan

När Ola och jag vaknar upp sista dagen har vi Bazaren kvar att utforska, i frukostmatsalen finns inte ett spår av BI människor men under frukosten dyker en ganska pigg Patrik upp och berättar att han redan ätit och är sugen på Bazaren. I hotellvestibulen finns heller inga spår efter BI med lemmar varför vi själva drar upp till Bazaren.

Vi tillbringar någon timme bland morgontrötta turkar som inte ens försöker att sälja sina produkter, Patrik inhandlar en klocka och vi undrar om visarna fortfarande sitter kvar.

Tillbaka på hotellet dyker en pigg men lite hungrig Bullen upp och vi hittar ett hål i väggen och äter en sisådär kebab. När vi sedan samlas i hotellvestibulen kommer personalen med presenter som delas ut då de tycker att vi varit väldigt trevliga gäster (fan va kul). Undertecknad får en kartong med turkiskt godis som smakar skit men 'va faaaan'. Det kändes som ett ganska tröttkört gäng som strax ska börja en tung hemresa.

Bussen som tar oss ut till flygplatsen hämtar upp oss klockan 12.45 och färden ut till Ataturk går bra förutom någon okänd som lägger en 'bubbla' som inte är någon höjdare. Incheckning och flygningarna funkar kanon och något som känns väldigt bra är att Lill-Myran är hur stabil som helst när det gäller att tackla flygningarna (tänker bara på hur det var till och från Egypten) men det är en annan historia.

Klabbe uttryckte sig att hemresan är medaljens baksida och det är bara att hålla med och det var ett slitet gäng som tillbringade 2 timmar i Paris innan vi klev på flyget till Stockholm.

Väl hemma i Svedala handlade det bara om att säga hej och ta sig ner till våra bilar och här blev vi väldigt medvetna om att det varit ett riktigt skitväder när vi fick skotta fram bilen.

Efter att ha lämnat av alla landade undertecknad hemma strax efter midnatt och jag förbannar fortfarande 'turkgorillan' som gav mig massage eller var det tortyr.

Nu ser vi fram emot nästa års resa som enligt uppgift bär iväg mot Storbritannien. Jag gissar redan nu på Wales och Cardiff.

Må väl och tack för en bra resa!

Kinkan

PS Jag fick en förfrågan om att betygsätta hotel Sapphire och den blev väldigt bra, om ni går in på booking.com/Istanbul/sapphire så kan ni läsa om vårt hotel. DS