Måndagen den 22 januari 2007.

Fick i uppgift att skriva om vad som hände medlemmarna i BI må 22/1-07 i staden Milano. Då minnena om vad som hände är något vaga blir det mer en tidstypisk skildrig om en vanlig dag på en resa med Bajen International. Vet dock att inget utöver det vanliga skedde denna dag.

Här är Bullens berättelse:

Det är natt och jag ligger på ett enstjärnigt hotell i Milano (vet ej var stjärnan kommer ifrån, men ändå). Bredvid mig ligger Ankan. Ankan rosslar som fan, vet inte om han håller på att dö eller om han bara snarkar. Lovar mig själv att inför de andra i morgon säga att jag sovit som en stock hela natten. För om det visar sig att Ankan Ledergren verkligen ÄR död så vet jag att de andra kommer att skälla på mig mer än vanligt. Bara för att jag inte har räddat Ledergrens liv eller kallat på hjälp. Fan jag har annat att göra än att rädda livet på någon jävla gubbe som tror att han är så jävla snygg. Den här gubben råkar dessutom vara en av två som tillhör en utbrytargrupp i BI, de sk Gucci Boys. Tänker ej nämna namnet på den andra gubben i Gucci Boys men han är en stor pajas!

Själv vet jag inte om det är varmt eller kallt. Fryser som fan samtidigt som jag svettas. Varken sover eller är vaken. Har konstiga och ofrivilliga ryckningar i kroppen. Känner igen symtomen från tidigare resor samt efter Bajenmatcher och blöta kvällar på Kvarnen. Har många gånger undrat vad det är. Kanske beror det på tandkrämen, ska byta när jag kommer hem till Stockholm. Vaknar på RIKTIGT av att Ankan Ledergren sätter sig upp i sängen. Till synes vaken säger han 'så jävla skönt att äntligen komma ut'. ??? Vad menar han, inte det jag tror hoppas jag. Ankan Ledergren lägger sig igen och fortsätter att rossla. Nu blir jag rädd på allvar. Tar på mig jeansen och en bajentröja, Ledergren ska få dö ifred. Jag styr kosan mot det enstjärniga hotellets korridor. Klockan är halv tio. Snubblar på en gråhårig italienare som ligger på golvet utanför dörren. Italienaren visar sig vara hotellhunden och min vän Zorro.

Zorro röker på en cigarr, han ler lite snett och säger (till min förvåning) på flytande stockholmska 'de e lugnt, du e en cool snubbe Bullen, alla gillar dig'. Nu händer det som hänt de andra morgnarna. Min kropp blir radiostyrd. Mina ben går med resten av kroppen bort i det enstjärniga hotellets korridor. Jag vet vem som styr. Han sitter i värmen långt ner i jorden under Milano. Han har horn i pannan och kallar sig Belsebub. Han är hin hole, alla djävulars överstedjävul. Belsebub styr min kropp till vänster in i ett rum där det luktar Kolmården. På en pall i ett hörn sitter en av belsebubs smådjävlar, även han med horn i pannan. Denna smådjävul är mycket lik en bilmeck från Tallkrogen som jag känner och som heter Sippa. Smådjävulen säger lugnt 'Sarenpää' samtidigt som han sträcker fram ett tandborstglas med en icke oansenlig mängd klar vätska. Sarenpää betyder föresten god morgon på finska, tror jag. Min vana trogen så tar jag glaset och sveper dess innehåll.

Vätskan, som ej är av denna jord, är mycket stark o den spöar skiten ur kroppens samtliga organ. Jag vet nu att jag kommer att behöva gå sju korta steg, vända och gå sju korta steg tillbaka samtidigt som jag biter ihop och knyter nävarna, allt för att hålla döden borta. När jag avverkat de fjorton stegen kommer befrielsen. Blir som förbytt, älskar allt och alla. Milano är min mor och Lagerbäck min far, andra världskriget var egentligen inte så farligt och Haggis med näsblod är mumma. Smådjävulen tar själv ett tandborstglas med den klara vätskan och sveper. När han häller upp tandborstglas nummer två till mig ser jag att det står 'god morgon' på flaskan (fast det står på finska). Det står även 80 %. Tacka fan för att man måste gå fjorton steg. Undrar vad den klara vätskan består av, troligen nåt spill från Forsmark blandat med växellådsolja från en viss verkstad i Tallis. Tar tandborstglas nr två o blir så glad som bara en flicka som just lämnat Kinkan kan bli.

Hör att de andra börjar samlas vid hotellets entré. Vid denna hotellentré bor en sköldpadda i ett akvarium. Akvariet är litet i förhållande till nyss nämnda sköldpadda. Tar ungefär en halvtimme för sköldpaddan att vända sig i sitt trånga bo. Tur för honom att han bara lever i ca. 70 år (vilket en gulörad vattensköldpadda gör). Tänk att vara sköldpadda i ett litet glasskåp i Milano, staden utan pubar.

Ser till min glädje att Ankan Ledergren är med. Han lever alltså!!! Drar en lättnandes suck. Detta besparar mig en massa skäll samt kanske ett o annat polisförhör o sannolikt en betydligt längre vistelse i Milano än vad som var tänkt.

Alla liknar zombies o vi påbörjar den åtta våningar långa resan ner mot Milanos gator, några tar hissen o några tar trapporna. Myran är en av dom som tar trapporna. Av någon anledning börjar han jaga mig. Jag börjar springa o tycker det hela är ganska kul tills jag vänder mig om o ser myrans blick. Blir nykter o börjar springa nedför trapporna för livet. Efter en stund hör jag en smäll och ett 'öhhh aaaaaaajjj'. När jag vänder mig om ser jag myran i en ställning som man ej ens ser i tyska porrfilmer från sjuttiotalet. Blir lugn då jag förstår att myran ej längre är kapabel att fortsätta springa/göra mig illa.

Eftersom vi avverkat matchdagen så blir denna dag en typisk BI dag, dvs sakta glida runt på stadens gator för att leta efter pubar. Att hitta en riktig pub värd namnet i denna stad är en uppgift som t.o.m. är övermäktig en BI, det finns inga! Vi glider fram i regnet, ibland kliver vi in på nåt caféliknande hak o tar några flask öl Becks. Efter att ha avverkat ett antal caféer och ETT ANTAL BIRA känns det som om några saknas. Strunt i det, vi glider vidare. Råkar en sund senare se två bekanta ansikten inne i en Gucciaffär. GUCCI BOYS!!! Ser ut som dom provar parfym, de luktar på varandras handleder. Nu går det upp för mig vad nian Ledergren menade när han i natt sa 'så jävla skönt att äntligen komma ut'. Går genast fram till de andra för att anmäla intresse om en ny rumskamrat på nästa resa. Säger att jag tar vem som helst, erbjuder mig t.o.m. att återtaga min gamla rumskamrat från Glasgow, good old Törst-Sven.

Om det var denna dag vi såg Domen vet jag ej. Den var dock väldigt stor o fin. (Domen = Ankan Ledergrens intimare delar samt en byggnad i staden utan pubar).

Denna dagen den 22/1-07 avslutades på det som kan kallas en riktig pub (vi var här dagen innan alt. dagen innan den dagen ?). Här drack vi ganska många öl vilka säkert höll en god nivå vad gäller alkohol. Dock, har man startat dagen med 'god morgon' så framstod ölen som vatten från sjön Dreviken. Det sista jag minns från denna sista pubkväll är att Sippa verkar vara nykter. Blir orolig för hans välmående. När vi lämnar puben och jag ser att Sippa har svårt att stå på sina fötter (iklädda boots från SkoUno) o han och jag får hjälpa varandra hem blir jag lugn o jag vet att allt är som vanligt. Hem till sista natten med Ankan Ledrgren på hotellet o till mina demoner. JÄVLA TANDKRÄM!!!!

Bullen.