Dag 1, kort version:

Jag kom, jag såg, jag segade.

Dag 1, något längre:

DET HÄR ÄR TAMEFAAN KATASTROF...!

Deadline natten före. Trött, skittrött. Men vafaan...

Centralen sju på morgonen. Kul, skitkul. Med betoning på skit.

Men livslusten växer betydligt när det illustra BI-sällskapet återförenas på ett fik därstädes. Vafalls, Bullen nykter?!? Något är fel! Nejdå, inget fel. Bullen korrigerade snabbt det lilla förbiseendet. Alltför snabbt för en av de patrullerande konstaplarna i nyss nämnda resemetropol. Något som Bullen elegant parerade med en yster svada kårromantik. Konstapeln vacklade snart därifrån, lätt grön i uppsynen.

Amsterdam! Hurra, där får man fortfarande röka på krogarna, konstaterade Sippa och undertecknad. Jo, det fick man visst...

Ett litet resekit delades ut av de eminenta researrangörerna. Det var rörande att se hur glatt tårögd Bullen blev över sin lilla putäll vitt vin. Sluurp, borta!

Flygbuss. Arlanda. Samma plan som gamle legenden Leffe Strand, minsann. Fick en lätt föraning om att deras resesällskap inte hade riktigt samma agenda som vi.

Morgonens trötthet sköljdes bort med olika mängder bira, fast givetvis inte av farbror salongspolisen, näädå, han satt mest och ynkade sig över att han hade ont i nacken, ojojoj, stackass ljiten...

Schiphol. Tåg. Intensiva överläggningar om vilken sevärdhet som skulle besökas först, Rembrandt-museet, Anne Frank-huset eller tulpanmuseet. Inget vann. Carensa, BI:s tjusigaste hotell hittills! Mycket strategiskt placerat vid Rembrandtplein, med krogar å hålligång. Närmsta pub snett över gatan. Så efter vi installerat oss på rummen styrdes stegen... ja, just det, snett över gatan. Trevlig och gemytlig pub. De flirtigare delarna av sällskapet konverserade tvenne lokala kickor, medan vi andra värdigt tippade i oss mer öl. Sippa och jag glada över att man fick röka på krogarna. Alla klappade huskatten.

Vidare neråt staden...

...tulpan ...ohoj...

...raj, raj, raj...

...kanal ...raj ...

...tills vi hamnade på... hmm, nåt krypin, mjoo, de hade visst bira, måste ha varit en pub, typ. Åsså fick man röka på krogen, hurra... rökigt värre... ...här splittrades sällskapet upp för kvällen...

...Ankan, Ola och Pajas drog åt sitt håll, mest för att Ankan skulle få öva upp sina husliga talanger. Eller nåt...

...skarpa linjer, väldigt tydliga på nåt sätt. Å visst faan får man röka på krogarna! Fast jag fick nog i mig nåt konstigt när jag åt ...undrar vad jag åt ...ÅT ?

Den blondaste av oss alla bestämmer att nu var det dags för honom, mig å Bullen att åka hem till hotellet, basta. Så med salongspolisens gnälliga 'Det här är tamefaan katastrof' ringande i öronen försöker vi få tag i en taxi. Rättelse: Sippa försöker få tag i en taxi OCH försöker hålla mig vid medvetande OCH försöker förhindra att Bullen rusar in på vartenda ställe som kan tänkas servera alkoholhaltiga drycker. En vänlig chaffis förbarmar sig över sällskapet och bjuder på nattlig sightseeing, han blåser oss med andra ord å det grövsta. En valutareserv senare är vi dock vid hotellet, njaa, fast inte riktigt, taxin hade droppat oss på andra sidan torget, så vi fattade inte riktigt var vi var. Herregud, det var ju minst femtio meter till hotellet. Men med ett oläsligt visitkort i handen attackerar Sippa ännu en taxi, vars förare pekar på vårt hem långt hemifrån.

In. Upp. Gonatt!

Fast ryktet dagen efter gjorde gällande att det våningen ovanför mig hade utspelats ett intressant drama med en bulle, en blondin och en välväxt chokladfärgad gentleman. Men som sagt, det var säkert bara ett rykte...