Pigga och utvilade lämnade tio BI-medlemmar hotellet den tidiga söndagsmorgonen. Glatt avvinkade av Bullen tog vi spårvagnen till centralen för vidare färd ut till arenan. Matchstart var först 12:30, men den vid det här laget högt hyllade reseledningen hade föredömligt bokat in en rundvandring på arenan. Efter några minuters iakttagelser i entrén insåg vi att det var ganska mycket svenskar på plats. Några insåg att det var dags att börja bete sig lite anständigt eftersom hela styrkebidraget (förutom Lasse) mest liknade ett gäng råbarkade slagskämpar än städade fotbollssupportrar. Vår fotbollsvän och ledsagare Jaap de Koch tog oss stolt runt i arenans alla skrubbar och vi nickade instämmande när han förklarade den osämja som ibland uppstår när olika fotbollslag möts. Våra två representanter från polismyndigheten imponerades av säkerheten på arenan. Nere vid gräsmattan ryckte gruppen till när en ung men välljudande grupp Ajaxfans ropade ut sitt lags namn uppe på läktaren på den ännu folktomma arenan.

Det var en magnifik stadion tyckte väl de flesta, men vid fotograferingen nere vid gräset fick vi bekräftat att Söderstadions frodiga matta väl kunde mäta sig med den i Amsterdam. Lite lätt upprymda efter rundturen var det så dags att få lite mat i magen. Vi vallades vidare till träningsanläggningen och klubbrestaurangen. Drinkbiljetterna yrde in som värsta kaostifot över baren och de som inte hade ilningar i tänderna njöt till fullo av gammeldansk och jäger. Tre daggmaskätare från Solna slog sig ner vid vårt bord. Enligt ryktet var de ganska trevliga och föreslog att vi skulle träffas en stund ute på parkeringen. Ölen serverades i flourmuggar men vad gjorde det när klockan snart började närma sig tolv. I spridd formering drog sig medlemmarna till arenan. Kinkan var som vanligt sen och höll på att missa matchen. Väl på plats förundrades någon av att arenan nu bar drag av Colosseum. Planen skyddades av en jättelik vallgrav runt vilken bombkastande Ajaxfans vrålade ut sin kärlek till laget.

Den stackars kvinnliga funktionären tog sig till slut in bakom den skyddande plåtporten till fansens stora glädje. Feyenoord bjöd på svagt motstånd, men trots stark support från läktaren lyckades kung K inte prestera på topp. Bättre gick det däremot för unge Rasmus L som gjorde succédebut. Läcker lobbpassning punkterade matchen och fastställde slutresultatet 3-1. Efter ett par snabba flour-öl begav vi oss in till de centrala delarna igen. Ena halvan av gruppen valde att besöka den trevliga irländska puben som vi lärde känna under lördagen. Andra vill äta pizza. Ankan och Pajas tyckte att de var förtjänta av lite lugn och ro och avslutade kvällen tillsammans med Ola med en stilla promenad genom stadens skimrande kulturkvarter.