Kära Dagbok,

Jag vaknade med ett ryck vid halvsex-tiden i morse. Mina förväntningar var mycket stora inför dagen, äntligen skulle Bajen International göra europa osäkert igen. När jag traskade till bussen genom snögloppet hoppades jag att vi skulle resa till nåt varmt land, Portugal eller Spanien kanske. Varför inte den spanska andraligan och en match med Las Palmas?

Samlingen var vid centralen och väl där fick vi en kylväska i handen. Innehållet var både väntat och oväntat och i nåt fall kanske även otäckt. Öl, juice och en äggmacka med kaviar. Ambitionen var mycket god men det var sannerligen inte doften från mackan. Jag skulle nog slängt mackan direkt, jag tror inte hotellstäderskan uppskattade soppåsen hon fick bära med sig tre dagar senare...

Pajas och Svenne var årets reseledare och förutom färdkosten delades årets klädesplagg ut. En fantastisk grönvit halsduk med klubbens vackra emblem broderat på det nedersta grönvita fältet. Mycket sobert och uppskattat. Arrangörerna var också nöjda med resultatet trots att de tydligen genomlidit svåra parkeringsproblem.

Sen kom den stora överraskningen, var skulle vi? Uzbekistan hotades det med men när vi öppnade resedokumenten insåg vi att årets resemål var vårt grannland Danmark och huvudstaden Köpenhamn. Oturligt nog hade matchen vi skulle se, Bröndby-Köpenhamn, flyttats och vi skulle istället få bevista Odense-Sönderjyske. Vilken otur, visserligen skulle vi få se vår gamle hjälte Björn Runström in action men nog skulle den ursprungliga matchen (med Max von Schlebrügge) smälla högre.

För mig innebar dock resesättet en lättnad, istället för att klamra mig fast i en skakig flygstol kunde jag luta mig tillbaka i en bekväm tågfåtölj. Inga piller idag! Men öl drack vi, några stycken tills vi anlände framåt eftermiddagen i Köpenhamn. Endast två någorlunda dramatiska saker hände (om man inte ska kalla varje öppnande av en kylväska med utsipprande ägg-och-kaviar-macka doft för dramatiskt). Dels höll hela resan på att ta slut i Södertälje på grund av ett elfel, i och för sig har väl Syrianska ett på papperet lika spännande lag som Söderjyske, och dels den stora rumslottningen.

Tidigare år har jag bott med berben Åkerblom, det har funkat bra förutom att karln snarkar så infernaliskt, men i år så skulle lottning ske. Det fanns fyra vanliga rum och ett rökrum att tillgå. Sven och Sippa röker så de var redan förbokade i rökrummet. För de flesta spelar det ingen roll vem man får bo med bara man slipper nitlotten. Nu tänker förvisso inte jag skriva vem som är nitlott men jag kan berätta att Danne, efter lottningen, funderade på att börja röka vid 39,9 års ålder. Själv fick jag Ola Långrygg som rumskamrat.

Hotellet låg oerhört centralt och efter att vi lastat in väskorna drog vi ner mot paradgatan Ströget för att läska våra strupar och smörja våra magar.

Första chocken kom på en skotsk pub, gräslig öl var kanske inte oväntat (ni skulle höra bryggar-dannes utläggningar om bristen på dansk ölkultur) men notan! Var den verkligen sann? 75 svenska för en öl! Vi insåg allihopa att det nog skulle bli nudelvecka vid hemkomst.

Dags för mat och efter ett par fall av skrämselhicka vid anblicken av menyernas prislistor tog vi oss in på en indisk buffé-restaurang. Maten var alldeles utmärkt, saftig och välkryddad, eller som en BI-medlem uttryckte det: It was good fart in this, ja fan är man i utlandet får man väl snacka utrikiska. Om personalen uppskattade berömmet vet jag faktiskt inte, kanske letar de fortfarande i nån ordbok.

Efter en sväng förbi hotellet och en smärre dispyt om var vi skulle drog vi ner mot Ströget. Vi hittade en irländsk pub och föga förvånande beställde vi öl. Servitrisen hette Malin och arbetade i Danmark för att tjäna grova pengar (alla danskar tjänar grova pengar i förhållande till oss svenskar). Vi samtalade också med en skåning. Alla som vi frågade om tips gällande kvällen, Malin, skåningen, hotellpersonalen och folk på gatan sa samma sak: Det är i Nörrebro det händer. Hade vi fortsatt fråga polisen, politkerna, tidningsjournalisterna och skjutglada gangstergäng så hade vi fått samma svar: Det är i Nörrebro det händer...

Det äldre gardet (Sippa, Sven, Bullen och Kinkan) hängde kvar på ströget medan det yngre gänget (jag, Danne, Claes, Pajas och Ola) tog bussen till Nörrebro. Vi hittade strax en halvtom pub som vi gjorde ett pitstop på innan vi ramlade vidare mot rockklubben Rust. Enligt vakterna var det ingen idé att gå in eftersom bandet spelade! så vi gick vidare och hamnade på en drinkbar kallad Mexicana. Där fastnade vi hela kvällen.

Efter en stund började den tidiga väckningen göra sig påminnd (och kanske pina coladan, singapore slingen, gin fizzen, cosmopolitanen, strawberry daiquiren, mai-taien, san franciscon, tom collinsen eller möjligtvis Long island ice tean, eller varför inte det faktum att vi tvärtemot all sans och förnuft svarade ja på frågan: extra sprit?) samtidigt som rösten krackelerade så jag beslutade mig för att åka hem.

Efter vissa problem att hitta taxi kom jag till hotellet och efter diverse bekymmer att komma in i rummet (man ska inte bara komma ihåg hotellnamnet utan även våning och nummer och dessutom göra en smidig handrörelse med ett plastkort i ett minipytteglipa) kunde jag mycket trött krypa ner under täcket.

Kära Dagbok,

Det var en fantastisk dag igår, nu återstår tre ångestladdade göromål: Lucköppning, kontokontroll och en titt i tidningen för att reda ut HUR nära vi egentligen var skottlossningen igår... Läs mer