Förväntansfulla och glada tågade hela gruppen ner till hamnen i Istanbul för att åka på en liten båttur på Bosporen. Vi hade inte hunnit stå länge och fundera över val av fartyg innan vi blev uppraggade av en turk som såg till att vi i ilfart blev transporterade till en gammal skorv i en avlägsen del av hamnen. Lätt oroad över att ha blivit shanghaiad klev undertecknad ombord och under en knapp halvtimme fylldes sedan båten av bleka förvirrade nordeuropéer som gått samma öde tillmötes som vi. När vi kände oss som mest ensamma kröp Kenneth upp över relingen med en kasse bira och alla började skina i kapp med den värmande turkiska vårsolen. Vi la ut från kajen och började blicka ut över ett Istanbul fullt av minareter och storavajande turkiska flaggor. Det var en imponerande syn. Patrik som bär på ett omåttligt förråd av allehanda kunskap, upplyste oss om sultanens alla sommarpalats. Efter att ha gjort ett snabbstopp på den asiatiska sidan och käkat kebab bar det av tillbaka till Europa.

Lördagen blev en stor kulturdag på många sätt och efter att ha tagit oss igenom några trånga basargator var det dags för entré till den mäktiga byggnaden Hagia Sofia. Atakink och Büllur poserade villigt framför kameran i ett av arkitekturhistoriens största mästerverk. Lätt berusade av alla intryck fortsatte vi till den Blå moskén. Vi blev både förvånade och lite förnärmade av att vi inte fick gå in genom samma ingång som de andra turkarna när det var bönedags. Vi må vara hundar men vi är absoluti nte otrogna! Efter att ha hedrat islam i några minuter bar det av hemåt till den trygga puben och Nuri som såg till att vi aldrig behövde törsta någon längre stund. Framåt kvällen började våra magar kurra och vi begav oss till restaurangkvarteren. Det turkiska köket hade visat sig från sin bästa sida under fredagskvällen och viss besvikelse infann sig hos någon när serveringspersonalen blandade ihop maträtter som fort kallnade. Bullen tyckte om mat och dryck, men fick sin skjorta nerspilld av kyparen som kompenserade med lite glass.

BI:s rock and roll-falang hade rekat nattklubb kvällen innan och med fyllda magar hoppade vi in i två taxi för transport down town. Vi hade svårt att hitta rätt adress och plötsligt befann vi oss på en liten bakgata i ett hav av dansande turkar. Ur ett litet hål i väggen strömmade skön turkisk pop. Även om några i BI såg till att höja medelåldern något blev vi snabbt välkomnade och dansade snart i kapp med lokalbefolkningen. Som sagt, en kulturdag i Bajen Internationals historia, att minnas!