Kära dagbok

Idag var det äntligen dags för match. Vi skulle för första gången bevista ett möte som inte utspelades i värdlandets högsta division. Det klassiska jojo-laget Bohemians 1905 ligger tyvärr i Tjeckiens andra division. Nåväl, som luttrad Hammarbyare vet man ju att divisionen inte spelar någon större roll, man vet ju att man är bäst ändå...

Prag är en fantastiskt trevlig stad att promenera i, och tur är väl det för nog har vi promenerat under dessa dagar. Den här gången styrdes kosan mot en pub (nähä...?!) där vi skulle luncha och möta upp vår värd Dan Upsetter. Dagen till ära hade Kinkan Den Gula Mössan på sig. Den Gula Mössan delas ut till den som trampat lite extra djupt i klaveret under den föregående resan.

Delade meningar är vanligt förekommande när man har med elva viljor att göra, så även denna resa. Detta förtydligades under gårdagens allt rörigare årsmöte där de genomtänkta och välgrundade åsikterna fick stryka på foten ju längre mötet pågick (vad det nu kunde bero på vet jag inte men jag har mina aningar). Bland annat klubbades igenom ett förslag där vi skulle lägga det eventuella överskottet av tipspengarna på en middag första dagen. Undertecknad och ett par andra påpekade det faktum att det skulle kunna bli mycket pengar som skickades på en middag istället för något annat och benämnde (aningen spydigt ska medges) beslutet för ”Ostronparagrafen”. Vi kunde inte låta bli att ironisera över hur detta skulle kunna te sig nästa år. Inte minst fick Kinkan, som i nykterhetens vaknande ljus vacklade lite i sin övertygelse om att beslutet var särdeles klokt, en del gladlynt kritik. Men det är klart, om man får Halstrad Panda med Sillkungsmousse kanske det kan vara värt det...

Varken Panda eller Sillkung stod på pubens meny. Däremot kött, tyvärr hade inte köket tillräckligt med kött för vår gourmetklubb så några fick byta inriktning. Maten var bättre än tidigare men det är nåt som saknas. Tycker jag alltså, de andra glufsade i sig som om de inte sett mat på åratal. Under lunchen avhandlades mängder av viktiga spörsmål, exempelvis vem den mustaschprydde mannen i grönvit tröja på bilden som hängde mitt på väggen var? Wikipedia svepte som vanligt bort okunskapen och vi vet nu alla hur strafflegendaren Panenka ser ut.

Efter ett tag dök Dan Upsetter (jag misstänker artistnamn...)och hans polare upp. De var våra ledsagare för dagen och de förde oss tryggt och säkert via spårvagn mot arenan. Vi landade på en pub en spottloska utanför stadion. I skön vårsol inmundigades inför-matchen-stärkelse. Den Gula Mössan väckte stor munterhet, tjeckerna tyckte till viss förvåning att mössan var snygg och Kinkan lyckades byta bort hederskepsen till en intet ont anande Bohemians-supporter. Det var inte speciellt mycket folk i omlopp men det verkar som om Tjeckien ibland har problem med stökig publik. När vi lämnade puben och skulle gå de femtio metrarna till insläppet möttes vi av halva Prags poliskår utrustad i pansardräkter (eller nåt sånt). Nu var det inte oss de var oroliga för utan bortasupportrarna. De hade visst rykte om sig att vara riktigt bråkiga. Mycket riktigt, bortahuliganerna föstes in och placerades i en utbrottssäker bur.

Vi klarade oss mycket bättre, Sippa skrämde slag på visitatörerna och vi gled in utan problem. Arenan var en upplevelse i sig, som ett slitet Söderstadion ungefär. Små stånd utplacerade här och var och läktare där betongen släppt. Att Tjeckien är ett ölland bevisades ännu en gång då ölen såldes i plastmugg med hängare...! Du hängde helt enkelt muggen i jackfickan så att du kunde ha med den under hela matchen, när du sedan behövde gick du bort och fyllde på.

Självklart placerade vi oss på ståplatsen på kortsidan. Det var inga problem att hitta våra nyfunna kompisar, mannen med Den Gula Mössan syntes nämligen mycket tydligt i publikhavet.

Matchen var som matcher ofta är i andra-divisionen: usel. Den grönvita publiken var som den grönvita publiken ofta är i andra divisionen: passionerad. Vana vid bägge ovanstående tillstånd finner vi oss mycket väl tillrätta. Bohemians gör mål och läktaren exploderar i vild lycka. Ölen stänks, allmänt virrvarr och okända människor i yviga mustascher kramar om varandra.

Ett antal snedsparkar senare har motståndarna också gjort mål, hemmalagets utsedda hackkyckling hånats, publiken upprörts av vindögda linjemän, märkliga byten gjorts och mörkret hunnit falla. Då på övertid får hemmalaget straff! Det nervösa suset går inte att ta miste på och när hemmalaget slår in bollen och domaren blåser av är euforin total. Unga och gamla klänger på varandra och allt är huller om buller. Det enda som är tydligt är lyckan och glädjen och mannen i Den Gula Mössan. Han studsar upp och ner några rader nedanför oss.

Det är idrottsupplevelse på högsta nivå. Det är passion och glädje. Och det är inte utan att man faktiskt blir lite avundsjuk på den där totala lyckan. För oss är det ju trots allt några månader kvar innan vi upplever samma ångest under matchen och samma glädje vid en avgörande övertidsstraff. Nåväl, drömmande tänker jag på känslorna då vi får vråla bort vår frustration då vårt eget kära grönvita lag går upp i allsvenskan...Då jävlar...

Efter matchen blev det naturligtvis ett besök på samma pub som innan. Stämningen var av naturliga skäl väldigt hög. Några i vår illustra sammanslutning snabbade sig iväg för att se ytterligare en match under kvällen. Vi andra softade i lugn och ro med rusiga grönvita tjecker.

Efter en spårvagnsresa genom ett mörkt och kyligt Prag gick vi in på den mest lyxigt inredda restaurang vi sett i stan. En pizzeria. Märkligt tyckte vi, pizzerian var nästan tom och maten osannolikt dyr för att vara i Prag. Men jag var nöjd, äntligen hittade jag någonting som jag tyckte var gott. För huuuur svårt kan det vara? Det räcker med vanlig, enkel, hederlig svensk husmanskost - Calzone. Såja!

Efter maten var vi trötta, det får återigen erkännas att åldern (eller nåt) börjar ta ut sin rätt, att underhållas i flera dagar i sträck sliter. Vi hasade tillbaka till hotellet och gick och la oss, utan att få veta hur det gick för våra vänner i deras äventyr på den andra matchen. Eller för all del vart Den Gula Mössan egentligen tog vägen.