En befarad kallfront med snö och kyla hade hållit mig som reseledare sömnlös veckan före avfärd. När vi klev ut ur hotellet på hemresedagen var det frost på bilarna och jag kunde nöjt konstatera att vädergudarna hållit sina beskyddande händer över oss fram till nu. Jag såg på en brokig flock med BI-medlemmar som klättrade in i transferbussen (några haltade). Ett stilla lugn rådde på väg ut till flygplatsen. På vägen hem till Sverige drömde jag om hur våra Hammarbykrigare kämpade sig igenom säsongen och att vi under hösten ärofullt kunde konstatera att vi lämnade superettan bakom oss. Jag väcktes av att en stor korp satt i mitt ansikte och med sin stora näbb slet ut mina ögon.