Träningsläger i Pizzans hemstad

Träningsläger i Pizzans hemstad

En underbar resa med ömmande vader och glada magar...

En underbar resa med ömmande vader och glada magar...

Tidig samling på Arlanda även denna gång. Reseledarna Danne och Ola tog piggt och nyktert emot alla resenärer med sina svärmorsleenden. Ganska omgående blev det genomgång av ledtrådarna som arrangörerna givit tidigare. Innan fick dock resenärerna gissa vilket resmålet skulle vara. Medlem Patrik gissade helt korrekt på Neapel. Imponerande.

Resan ned gick via Wien, där stannade vi tre timmar och drack öl innan vi for vidare. En dryg timmes flygfärd tog oss till Neapel där skön vårvärmen tog emot oss med öppen famn. En förbeställd transfer tog oss till hotellet mitt i stan. Ett hotell av mycket hög standard i kontrast till stadens ruffiga utseende med skräp på gatorna och fasader av väldigt varierande kvalitet.

Första dagen strosades det omkring i Neapel stad, världens godaste pizza inmundigades på världens äldsta pizzeria. Matchbiljetter till söndagens drabbning inhandlades och så blev det en barhoppingrunda i Chiaia kvarteren av klubbens nattsuddare.

Dag två blev en kulturhöjdare. Vi tog tåget till Pompeji och guidades i tre timmar av sköna guiden Tarja. En välbehövlig lunch efter det och sedan vidare med tåg till stekarstaden Sorrento där Limoncello intogs i olika varianter.

Tredje dagen var matchdag. Vi besökte på förmiddagen cafeét med altaret av Maradona (hans hårtofs hängde där). Ägarna av stället satte upp våra klibbor på altaret. Vi tog tunnelbanan till arenan, San Paolo. Under resans gång var det en del Napoli ultras som svassade omkring. De ville boxas lite grann men det är inte vår melodi. Att de inte kan engelska gjorde inte saken bättre då det inte gick att konversera med dem. Som tur var hände inget utan vi kunde koncentrera oss på matchen. En match av mycket hög kvalitet. Napoli vann över Udinese med 4-2.

Dag fyra blev en skön resa till läckra ön Capri. Vi tog oss dit med båt. Framme på Capri tog vi en cool lokalbuss (av det minsta slaget) som körde oss upp på smala, slingriga vägar till Anacapri. Där skulle vi åkt en skakig linbana men till medlem Lillmyrans extas så var den avstängd. Vi besökte Villa San Michele som var en mycket sevärd fastighet ägd av svenska staten. Den donerades av livmedikus Axel Munthe vid hans död 1949 och denna institution är klart värt ett besök. Vd för institutionen är ingen mindre än Kristina Kappelin. Vi hade äran att springa på henne under vårt besök och under vår fikastund i cafeét så berättade hon en massa sköna anekdoter. Vi tog oss senare till Capri Stad, då det var lågsäsong var inte mycket öppet där så vi tog oss ned via långa sköna stentrappor ned till stora hamnen. Mångas ben skakade av mjölksyra efter denna bedrift. Väl i hamnen tog vi lunch på pizzeria L'Approdo. Där genomfördes även vårt årsmöte. Ett möte som nog klassas som det lugnaste årsmötet någonsin.

Hemresedagen var på eftermiddagen så ett antal timmar spenderades i Neapel på olika håll. Flyget hem gick som smort via München. Hemma i kylan i Sverige igen var det ett antal trötta men mycket nöjda resenärer som sade farväl till varandra och begav sig hemåt i natten.

Tidig samling på Arlanda även denna gång. Reseledarna Danne och Ola tog piggt och nyktert emot alla resenärer med sina svärmorsleenden. Ganska omgående blev det genomgång av ledtrådarna som arrangörerna givit tidigare. Innan fick dock resenärerna gissa vilket resmålet skulle vara. Medlem Patrik gissade helt korrekt på Neapel. Imponerande.

Resan ned gick via Wien, där stannade vi tre timmar och drack öl innan vi for vidare. En dryg timmes flygfärd tog oss till Neapel där skön vårvärmen tog emot oss med öppen famn. En förbeställd transfer tog oss till hotellet mitt i stan. Ett hotell av mycket hög standard i kontrast till stadens ruffiga utseende med skräp på gatorna och fasader av väldigt varierande kvalitet.

Första dagen strosades det omkring i Neapel stad, världens godaste pizza inmundigades på världens äldsta pizzeria. Matchbiljetter till söndagens drabbning inhandlades och så blev det en barhoppingrunda i Chiaia kvarteren av klubbens nattsuddare.

Dag två blev en kulturhöjdare. Vi tog tåget till Pompeji och guidades i tre timmar av sköna guiden Tarja. En välbehövlig lunch efter det och sedan vidare med tåg till stekarstaden Sorrento där Limoncello intogs i olika varianter.

Tredje dagen var matchdag. Vi besökte på förmiddagen cafeét med altaret av Maradona (hans hårtofs hängde där). Ägarna av stället satte upp våra klibbor på altaret. Vi tog tunnelbanan till arenan, San Paolo. Under resans gång var det en del Napoli ultras som svassade omkring. De ville boxas lite grann men det är inte vår melodi. Att de inte kan engelska gjorde inte saken bättre då det inte gick att konversera med dem. Som tur var hände inget utan vi kunde koncentrera oss på matchen. En match av mycket hög kvalitet. Napoli vann över Udinese med 4-2.

Dag fyra blev en skön resa till läckra ön Capri. Vi tog oss dit med båt. Framme på Capri tog vi en cool lokalbuss (av det minsta slaget) som körde oss upp på smala, slingriga vägar till Anacapri. Där skulle vi åkt en skakig linbana men till medlem Lillmyrans extas så var den avstängd. Vi besökte Villa San Michele som var en mycket sevärd fastighet ägd av svenska staten. Den donerades av livmedikus Axel Munthe vid hans död 1949 och denna institution är klart värt ett besök. Vd för institutionen är ingen mindre än Kristina Kappelin. Vi hade äran att springa på henne under vårt besök och under vår fikastund i cafeét så berättade hon en massa sköna anekdoter. Vi tog oss senare till Capri Stad, då det var lågsäsong var inte mycket öppet där så vi tog oss ned via långa sköna stentrappor ned till stora hamnen. Mångas ben skakade av mjölksyra efter denna bedrift. Väl i hamnen tog vi lunch på pizzeria L'Approdo. Där genomfördes även vårt årsmöte. Ett möte som nog klassas som det lugnaste årsmötet någonsin.

Hemresedagen var på eftermiddagen så ett antal timmar spenderades i Neapel på olika håll. Flyget hem gick som smort via München. Hemma i kylan i Sverige igen var det ett antal trötta men mycket nöjda resenärer som sade farväl till varandra och begav sig hemåt i natten.