This i not ok! var förmodligen med lem Kinkans första ord där han låg och mös under tyngdtäcket i trivsamma Tyresö denna svinkalla marsfredag och väckarklockan ringde. Det kan mycket väl ha varit den tidigaste samlingen i Bajen internationals historia och av döma av ansiktsuttrycken på resten av med lemmarna var han inte den ende som, med ålderns rätt, var rejält butter under färden ut till Arlanda. För den som någonsin funderar på att spela in en svensk variant av Grumpy Old Men, tror jag att en morgonsamling med BI vid 04:30 är ett bra ställe att börja på.

Två av med lemmarna var dock misstänkt pigga och glada. Ordförandeparet Ola och Danne sken äppelkindat ikapp när de avslöjade resmålet. Undertecknad var den ende med tillräcklig sinnesnärvaro att tippa rätt denna morgon, även om misstänksamt många gissade på vår mellanstation Wien. Kan ana att det googlats en hel del på pisstidiga avgångar Arlanda 15/3. Trots den enorma mängden av ledtrådar kan jag ärligt säga att de, som vanligt, inte hjälpte ett dugg. Lågvattenmärket var nog ändå bilden på tjejen på båten. Mar-a-donna var tydligen svaret och syftade på stadens helgon. Diego Armando Maradona. Den borde man ju fattat… Klart är i alla fall att alldeles för många av med lemmarna lägger allt för mycket tid framför På Spåret

Efter sedvanlig frukost till fyndpris på Arlanda bar det av mot Wien där tre timmar i transit enkelt avklarades med hjälp av det lokala ölutbudet. Tänk vad mycket lättare tillvaron blir när man är på väg mot solen och en iskall dyker upp framför en på bordet. Betydligt gladare miner nu bland med lemmarna kan jag lova.

Väl framme i Neapel möttes vi upp av transferchauffören som snabbt och smidigt tog oss genom de slingrande gatorna till det trivasmma hotellet vid det lilla torget. Väl installerade på rummen var det dags för jakten på den första pilsnern. Vid en annan piazza bara ett stenkast bort föll serveringen, som mer liknade ett röktält, inte riktigt alla med lemmar i smaken. Men ett rådigt ingripande från personalen gjorde att vi fick ett eget långbord alldeles intill vesp-parkeringen. Alla nöjda och glada.

Nu var det dags för även lite mer fast födanoch eftersom vi befannn oss i det som påstås vara pizzans hemstad vad var väl mer lämpligt än att leta rätt på själva orginalrestaurangen. Våra ordförande hade dessutom gjort sin hemläxa väl och tajmat allt så vi anlände vid den tid det var kortast kö. Nu är det i princip aldrig köfritt på världens första pizzaställe så det blev ändå en tids väntan på vår tur, något som hanterdes med hjälp av några Birra Moretti.

Väl inne på pizzerian, var valet enkelt: med eller utan ost. Och trots att några bi-näsor rynkades på åt det skrala utbudet av pålägg (ffa. Efterlystes Banan och Curry) tror jag de flesta var rörande överens om att pizzorna var helt gudomliga.

Nu bar det av ut i Neapels natt och jag tror flera av oss var överraskade över hur stora avstånden var. Vi hittade efter mycket om och men till slut det som flera pekat ut som nöjeskvarter. Och mycket riktigt, visst var det många som roade sig där. På den första cocktailbaren vi besökte pågick födelsedagskalas. Damen ifråga firade sin 60- eller 70-årsdag, vilket i och för sig kanske inte är så främmande för med lemmarna, men kanske inte ringa vad vi tänkt oss. Nu var födelsedagsgänget ett gäng glada typer och bi-med lemmarnas humör steg itakt med att gt-glasen avverkades. Här delades dock styrkan upp sig och några av oss fortsatte ut i Napolinatten. Området, som vi först var lite skeptiska till, hade nu vaknat till liv ordentlgt och i rask takt avverkades bar efter bar. När Kinkans rumskamrat ramlade in på rummet långt efter midnatt, ska en röst från under duntäcket i Napoli ha mumlat. This is not ok!