Lördag i Dublin, vaknade utvilad. Det måste ha varit min nakenkebab innan jag gick och lade mig föregående kväll som gjorde att jag vaknade fräsch och nyponrosig om kinderna. Kinkan, snarkkungen även kallad, hävdar att han vaknade jag när slafsade i mig godbiten men det känns som en efterhandskonstruktion. Jag satt där naken i den mysiga, röda fåtöljen och studerade timmerstockssågande Kinkan. Det enda som rörde sig i rummet var hans voluminösa mage som guppade upp och ned mellan snarkningarna.

Efter morgontvagning begav jag mig ned till frukosten. För andra morgonen i rad tog jag en Kickstart Breakfast, en riktigt bra start på dagen faktiskt. De pocherade äggen var utmärkta och guacamoleröran excellent. Vet inte om hotellets frukost alltid består av rätter som beställs istället för traditionell frukostbuffé eller om det var ett resultat av covid-19. Oavsett vad så tycker jag frukosten höll riktigt bra standard. Och då alla av oss åt frukost varje dag verkar det som de andra håller med.

Dagens agenda hade bara en punkt, årsmöte. Då det var ett antal timmar kvar tills samling för mötet beslöt vi oss för att sysselsätta oss på lite olika håll. Några i gänget begav sig bort mot området där Guinnessbryggeriet ligger. De visste redan innan att det inte gick att besöka det mörkgyllene dryckens domäner pga coronan men de gick ditåt ändå. Jag Var inte med det gänget så vad de avhandlade under den tiden får stå för dem, det enda jag vet är att de inmundigade ett antal Guinness (Kenneths nya nationaldryck) och även ett par gyllene whiskeydroppar hann nog slinka ned i deras strupar också.

Undertecknad och Patrik tog en härlig vårpromenad istället. Först tog vi oss upp till Dublins slott som låg strax söder om vårt hotell. Området i sig var öppet men inte själva byggnaderna. På slottsgården var det jag, Patrik samt två fotograferande turister som ”trängdes”. Normalt hade nog slottsgården varit packad med folk så det kändes lite vemodigt att stå där och insupa atmosfären från slottet med anor från 1200-talet. När vi gick därifrån så mötte vi faktiskt ett gäng turistande spanjorer (ca åtta stycken) som var på väg mot slottet, det värmde våra hjärtan lite grann.

Vi tog oss ned på Dame Street och gick österut mot shoppinggatan Grafton Street (typ vår Drottninggatan). Precis i början av Grafton Street finns ett whiskeymuseum. Tyvärr var det stängt men shopen bredvid var öppen. Där botaniserade vi lite grann bland den imponerande samlingen av alkoholhaltiga drycker. Det som imponerade mest var vissa prislappar. En flaska kostade bara 70000 kronor. Som hittat tänkte jag och gick vidare. Jag shoppade lite hoodies till mina kids i en av affärerna. Och givetvis en kylskåpsmagnet föreställandes en Guinnesspint, som dessutom var en ölöppnare. Jag var nöjd. Själva shoppinggatan var inte så lång. I dess förlängning låg den gröna oasen St Stephens Green. En park med mycket historiska anor. Bland annat så var det ett klassiskt slag 1916 under det så kallade påskupproret mellan irländska motståndsmän och den brittiska armén. Vi strosade in i parken och fick oss också lite dramatik. När vi passerade en vacker stenbro satt där en riktigt fet måsunge. När Patrik poserade bredvid denna för en ”photoshoot” hade måsmamman synpunkter på vår närvaro. Vi kom undan måsskit och annat men fick höra en härlig utskällning på klassisk måsiska av mamman. Vi gick vidare.

Undertecknad ville gå till statyn av Phil Lynott som finns på Harry Street, en korsande gata till Grafton Street. Vi begav oss dit. Statyn var inte svår att hitta. Lämpligt nog var Phil beklädd med ett munskydd som någon vitsig person satt dit. Vi tog några pliktskyldiga bilder och samtidigt började det suga lite i öltarmen. Precis bredvid Phil fanns det en stor pub. Ägaren var där men ingen annan. Han beklagade sig över att han inte kunde servera oss något. Han visste inte ens om skulle kunna öppna för dagen, hans personal hade ringt in sig sjuka och rådande coronapandemi drabbade hans etablissemang hårt. Vi gav honom våra sympatier och vandrade vidare. Nu begav vi oss norrut, lagom i höjd med bron över floden Liffey började det regna. Inte jättemycket men lagom för oss att hitta en öppen pub. Vi tog oss över till norra sidan av Dublin och in på Abbey Street. Där hittade vi Madigan’s som var öppen. In tog vi oss och välkomnades av en mycket charmig bartender.

Vi tog oss några lager och Jamesons. Telefonen ringde och Lillmyran undrade var vi var någonstans. Vi gav honom instruktioner och tio minuter senare dök han upp. Vi drack vidare och kom till insikt att denna pub mycket väl kunde få vara värd till vårt stundande årsmöte. Patrik i mandat av att vara ordförande för Bajen International tog beslutet att Madigan’s på Abbey Street skulle bli officiell årsmötespub. När han frågade bartendern om det var möjligt att boka två fyrasektioner till klockan 14:00 för vårt årsmöte möttes han av ett hjärtligt skratt. Självklart fick vi boka, speciellt för att hålla ”ett möte” som bartendern mycket road citerade med citatvippande fingrar. I vår WhatsApp grupp gick ordern ut till övriga att mötet skulle ske på detta hak, och en uppmaning om att folk lämpligtvis skulle äta lunch innan. Vissa nivåsänkta i gruppen förstår tydligen inte svenska så de hade inte ätit lunch innan mötet startade. Själv tog jag en underbar god kyckling med mos med en kryddstark whiskeysås på puben (innan mötet), en riktig höjdare. Det var fortfarande en timme kvar till möte. Patrik var lite rastlös så han tog en promenad bort mot Sheriff Street. Där finns en fantastiskt ful staty av legenden Luke Kelly (The Dubliners sångare). Patrik knatade dit och tog lite vackra bilder. Jag och Lillmyran satt kvar på puben och fortsatte marinera oss i god dryck.

Efter ett tag kom Patrik tillbaka och övriga i gruppen dök upp efter deras förmiddag i Guinness tecken. Alla verkade nöjda med val av årsmötespub och således kunde mötet kicka igång. Patrik var mötesordförande, Fredrik mötessekreterare (till hans stora glädje). Patrik kläckte tidigt de berömda orden ”-Jag tror detta kommer bli ett kort möte…”, fyra timmar och ca femtio minuter senare insåg Patrik att han hade aningens fel. Kassören drog en ekonomisk rapport, de ordinarie punkterna på årsmötet betades av snabbt. Sedan var det dags för motioner och övriga frågor. Som vanligt gick diskussionerna varma och idel ”bra” idéer kläcktes. Exakt vad som avhandlades kommer att framgå av mötesprotokollet (förhoppningsvis) som Fredrik med nyinköpt penna och block ivrigt antecknade. När det var dags för lottdragning var det först ansvariga för Årets Prestation som skulle lottas. Vår charmiga bartender fick äran att dra två av våra medlemskort. Det blev Kinkan och Danne som ansvarar för Årets Prestation 2020. När det var dags för dragning av ordförandeposten för 2020/2021 var det den blonda, kvinnliga bartendern som fick kliva in. Hon drog Kenneth och Anders. Stort grattis till dem båda.

Klockan 18:47 avslutades mötet och vi avslutade även vår sejour på Madigan’s. Vi avrundade med en vacker gruppbild. Vi gick vidare. Nu var det lämpligt att bege oss tillbaka till hotellet för att lämna shoppingpåsar m.m. Givetvis blev det ett dryckesstopp på vägen. Vi tog oss över en bro till Dublins södra sida och släntrade in på Merchant's Arch. En pub som var full med glada människor. Givetvis var det två trubadurer som underhöll och stämingen var på topp. Undertecknad gick fram och försökte önska en låt för att få ner stämningen lite men trubaduren höll med om låtvalets nedsidor och vägrade spela den. Surt sa räven. Efter detta stopp tog vi oss till hotellet.

Vis av tidigare kvällar så var vi några som lämnade jackor på hotellet. Detta för att smälta in bättre bland lokalbefolkningen som var betydligt mer lättklädda än oss. Och framför allt att det var väldigt varmt och omöjligt att bli av med jackan på pubarna. Denna kväll spenderade vi mest tid på Oliver St. John Gogartys, stämningen var fantastisk och det som imponerade mest var sällskapet bredvid som roade sig med att balansera ölglas på huvudet. Vi kan lätt säga att de kvinnliga deltagarna var betydligt bättre än de manliga. Det verkade som att en av bartendrarna hade en dålig kväll. Jag blev nekad att handla (självklart var jag inte för onykter…) och Lillmyran blev lurad på en massa pengar av samma individ. Senare på kvällen var Patrik inblandad i nån konstig dispyt med en vakt som motade bort honom när han stod utanför och rökte. Det hade troligtvis nåt att göra med polisen som kom för att räkna antalet gäster på stället. Kvällen fortsatte i härlig anda och vår lördag i Dublin gick mot sitt slut.