Väckarklockan ringer 03:15, inte många timmars sömn.

Ola messar att han lämnar bostaden och på g att hämta Patrik i stan. Prick 04:10 stannar han framför min port och styr kosan mot Arlanda. Parkerar bilen på långtidsparkeringen Alfa och tar bussen mot terminalen.

10 minuter före utsatt tid är vi på plats vid det sedvanliga fiket på nedre plan. Alla på plats och i god tid, rekord. Fika och bulle inhandlas, hur många bullar tog Patrik???

Lasse och Avesta går igenom ledtrådarna och vi blir alla lite mera förvirrade. Material och en vit pikétröja (Ola sin vana trogen börjar genast diskutera vilken storlek han ska ha) delas ut till alla samtidigt som resmålet avslöjas - Bilbao Baskien, Spanien.

Stort jubel och alla är mycket nöjda med resmålet och börjar fundera på om det går att lasta av någon onödig tjocktröja eller några raggsockor ur bagaget. Vi ska till värmen!

I år hade en av resenärerna lärt sig av förra årets misstag och bytt ut sin Swiss Army Knife mot ett Swiss Army Card så incheckningen gick smärtfritt för alla.

En Brooklyn lager rann tveksamt ner i stupen på några av oss innan planet lämnade Arlanda 06:45 med destination Frankfurt. Mellanlandning i Frankfurt, buss till terminalen och nu skulle vi väl få en öl till? Men nej, tror att vi blivit lite äldre. Nu var det viktigare med rumslottning och vilka som skulle skriva dagböcker. Ola, Patrik och Kinkan frivilliga, jag lottades först och därför sitter jag här nu och skriver.

10:00 avgång mot Bilbao och ny plastmacka på planet som sköljdes ner med en öl och lite kaffe.

Vi landar i tid 12:10 i Bilbao där vi snabbt hittar tre taxibilar som tar oss till hotellet. Hotellet heter Petit Palace Arena Bilbao och ligger i den gamla delen av staden och mycket centralt. En av bilarna släpper av ett gäng vid fel hotell så efter visst rabalder får dom promenera 100 meter för att komma rätt. Långsam incheckning men jag och Ola som jag delar rum med kommer först upp på rummet för en snabb avcheckning. Rummen helt ok, badrum med dubbeldörrar och fransk balkong 40 cm framför toalettstolen, så här kan man sitta och titta ut precis som på torrdasset på landet med öppen dörr. Duschen från sekelskiftet ser mer ut som den är lånad från serien Månbas Alpha och har en mycket komplicerad konstruktion, kranar rattar och munstycken överallt. Spännande att se om man för den att fungera i morgon bitti.

Nu är vi alla hungriga. Samling 14:00 för en första tur ut i den gamla delen av Bilbao. Tapasrunda planerad. Vi hinner bara ett kvarter innan vi kommer fram till ett litet torg med två tapasbarer bredvid varandra. Vi intar uteserveringen. Beställer ett antal olika tapas var och en första öl på spansk mark. Eftermiddagen fortsätter i samma anda, vi flanerar runt i den gamla delen av staden och intar ett antal olika barer. Den första som spårar ut är Ola som helt otippat beställer in en Martini Rosso, misstänker att det glaset blev en resans mesta fotoobjekt.

Efter några timmars barshopping börjar några av oss bli sugna på riktig mat, meningarna är delade om vad och var vi ska äta så gänget delas i två grupper. Ett gäng fortsätter med barshopping och tapas. Jag tillhör det gäng som beslutar sig för att hitta en riktig restaurang.

Det visar sig inte helt lätt då vi konstaterar att be flesta restauranger inte öppnar förräns 21:00.

Avesta lyckas hitta en vänlig spanjor som lovar att guida oss till en restaurang som öppnar något tidigare.

Det bär av i en hisklig fart i gränderna men efter några minuter konstaterar vi att han hittar ungefär lika bra som vi i staden. Han ger inte upp utan frågar flera andra under vägen och efter 15- 20 minuters promenad är vi på plats, men var har ingen aning om. Konstaterar två dagar senare att vi befann oss bara ett kvarter från hotellet.

En liten mysig restaurang med ok käk för oss hungriga. T o m Fredrik får sin mat tillagad enligt konstens alla regler eftersom kyparen är hyfsad på engelska och förstår hans problem. Enda missen var väl den halva baguetten som låg på tallriken framför honom och det är väl inte det bästa för en glutenallergiker.

Vi äter en köttbit och pommes, kaffe och dessert serveras också och kyparen hämtar barens alla whiskyflaskor och radar upp på bordet, tror att det är en sex sju stycken så att vi kan välja vilken sort man vill ha.

Här är det fortfarande hyfsat billigt att äta ute och framför allt att dricka. Vinet är billigare än vattnet hemma. Efter avslutad middag tar vi en sista bar på vägen hem. Plötsligt står då Lasse i dörren, övriga från hans gäng har tydligen gått och lagt sig. Vi beger oss också mot hotellet, det har varit en lång dag.

Ola har gått och lagt sig när jag kommer hem och det tar inte lång tid innan jag också somnar.

Ser fram mot morgondagen, matchdag.

Man vaknar upp och upptäcker Avesta som ler sitt finaste leende och glatt tar en slurk av sin nyöppnade öl och stoppar i sig några krispiga chips, vi har god tid för att käka en helt ok frukost då samlingen för dagen är 11.30 så det är inte direkt någon brådska. Alla är glada men lite trötta då vi möts upp i lobbyn och det bestäms att vi tar en promenad till arenan och på detta sätt kunna hitta några pitstops. Ungefär 500 meter hinner vi innan det första stoppet och det beställs in öl och några passar på att käka pintxo.

Ny sats tas och vi hinner ytterligare några hundra meter innan nästa stopp och nu börjar det dyka upp lite röd/vita halsdukar vilket är ett ypperligt tecken på att det är matchdag. När vi från detta ställe rundar hörnan ser vi arenan San Mames som också kallas för Katedralen och gatan framför oss är fullpackad med glada och förväntansfulla hemmafans. Den här matchen speglar också en del politiskt då det är stolta Baskien mot marängerna från Madrid. I Athletic spelar bara basker och enligt supportrarna är det helt otänkbart att det kommer att ändras, då spelar man hellre i division 4.

Vi kommer genast i slang med ett antal röd/vita supportrar som undrar vilka vi var som kom med grön/vita halsdukar och vår egen logga på bröstet av jackan. Under intagande av mera öl så byttes ett flertal halsdukar ägare och stämningen var verkligen trevlig. Då den största delen av Baskien pratar ganska dålig engelska fick vi med stora gester och yviga rörelser försöka förklara att vi var här för att supportra hemmalaget, detta uppskattades varvid det kom in ett antal gratisöl och vi kände oss otroligt välkomna. I dessa stunder förstår jag verkligen varför jag älskar detta med att åka runt i Europa och umgås med andra supportrar, det visar också att vi oavsett var man kommer ifrån och uppträder på ett bra sätt alltid är välkommen.

Ett par timmar senare äntrade vi arenan och då Lasse och Avesta som ordförande lyxat till det med V.I.P biljetter gled vi in utan någon längre kö. Väl inne gillade vi baren som serverade öl ända till Patrik kom och upplyste oss om att det fanns en GIN bar som serverade gigantiska gingroggar av olika smaker, men det mesta i glaset var trots allt is. Vi spårade upp våra platser och man satt verkligen behagligt och det var i stort sett utsålt (drygt 49 000). Matchen var riktigt bra men tyvärr så gjorde Real 1-2 alldeles för enkelt men fotbollsgodis över 93 minuter. Då vi var innehavare av V.I.P biljetter dröjde vi oss kvar runt Ginbaren i några timmar och här mådde alla riktigt bra.

Senare på kvällen delades gruppen upp och ett relativt stort gäng drog iväg på rockklubb och då jag själv inte var med så hoppas jag att någon kan delge dagboken någonting från klubben, det som vi hade hört var att det skulle vara en blandning mellan punk/country.

Ett sent besök på en restaurang fick avsluta kvällen med intagande av ytterligare någon öl och en bit fisk. Hemkomna till hotellrummet avslutade jag och Avesta med en musikfrågesport och under ca 2 timmar dominerade vår dalmas med kunskap av 70, 80 och 90-talsmusik.

Somnade ganska ovaggad och en otroligt härlig dag var till ända.

Med lem Kinkan och Kenneth flankerar lokal Athleticsupporter som stolt visar upp sin nya grönvita halsduk...

De kulturella inslagen under våra resor är många och så även förstås i Bilbao. Det bestående matminnet är såklart det ständiga smaskandet på pinchos i alla dess former (en baskisk form av smårätterna tapas). Gott men kanske lite väl krämigt. Musik är också för många i gruppen ett viktigt tema utöver fotbollen. Den GT-stinna gårdagskvällen avslutades för BI Yngre på rockklubb med amerikanskt hillbillytema. Skön blandning av hårdrock och 50-tal som faktiskt var nåt av det mest ovanliga jag hittills lyssnat på. (Claes köpte ju visst nån t-shirt så du får påminna vilka banden var).

När heatet samlades upp på morgonkvisten var det en annan kulturell gigant som skulle avverkas: Guggenheim-museet. Denna otroliga byggnad som invigdes 1997 är ju ett mäktigt konstverk i sig och har satt sin prägel på staden. Museet låg på promenadavstånd från hotellet och under vår trip i solgasset längs med floden Nevrion roades vi av stönande styrmän på sina drakbåtar.

När vi närmade oss Guggenheim möttes vi av de för storstäder vanligt förekommande gatukonstnärerna. Originella var de tre burkaklädda figurerna som charmade de förbipasserande turisterna. Väl framme bländades vi av den platinaförsedda fasaden. Några av oss valde att kliva in till utställningarna vilka i ärlighetens namn var snäppet för svåra för att uppskattas av undertecknad - då kan ni ju förstå vad resten av gänget tyckte.

Dagen bjöd inte på någon större dramatik förutom när det var dags att äta mat på kvällen. Då blev jag pålurad restaurangens speciale grande. Det i särklass dyraste köttalternativet. Liknade mer en slemmig bläckfisk och bestod mest av härsket fett, men jag försökte hålla så god min jag kunde och sa att det smakade helt ok.

Tänka fritt är stort men tänka rätt är större, skrev 1700-tals-författaren Thomas Thorhild och ända sedan de stansades in i ovanför ingången till universitetsaulan i Uppsala har orden varit föremål för vilda debatter. Men för den som mötte med lemmarna längs Bilbao-floden i morgondimman den här måndagen var det nog inga problem att se vilka som tänkt rätt och vilka som tänkt fritt kvällen innan. Den äldre falangens nattliga aktiviteter fullkomligt osade ur varje por medan de yngre glatt trippade fram längs flodbanken.

Vårt mål var ett lämpligt ställe för det sedvanliga årsmötet. Eftersom vi alla är rutinerade årsmötesdeltagare vet vi också att möteslokalen är helt avgörande för hur framgångsrikt och framför allt, hur långt mötet kommer att bli. Stegen styrdes mot Mount Artxanda ett berg med vidunderlig utsikt över staden och, enligt kartan, ett gott utbud av utskänkningsställen. Mount Artxanda går enklast att nå med hjälp av bergbanan från Funikularreko Plaza (bergbanetorget). Sagt och gjort anslöt vi oss till morgonpendlarna mot toppen.

Nu är det inte helt enkelt att hitta något ställe som faktiskt har öppet och serverar lämplig årsmötesförtäring tidigt på morgonen. Restaurang Miramar med mäktiga panoramafönster såg lovande ut med full bemanning i baren, men efter lite språkakrobatik lyckades vi förstå att det inte var där det historiska årsmötet skulle kunna hållas. I stället styrdes kosan mot Txakoli. En märklig blandning av alpstuga och café. Lämpligt nog hade övervåningen stora runda bord med vita dukar, som gjorda för ett årsmöte av den här digniteten. Mindre lämpligt var att övervåningen var stängd. Men efter att den första beställningen trillat in insåg även Txakolis personal det nog var bäst att låta oss hållas där uppe, lite på avstånd från de övriga gästerna.

Nu var det inte särskilt mycket joddlande i alpstugan men skålarna desto fler:

11:16, 11:20, 11:23, 11:27, 11:31, 11:37, paus, 11:52, 11:54, 11:56, 12:05, 12:07, 12.10, 12:16, 12:27, 12:32, paus, 12:43, 12:51, 12:54, 13:01, 13.06, 13:15, paus, 13:26, 13:46, 14:04, paus, 14:22, 14:36, 14:37, 14:42, 14:47, 14:50, 14:56, 15:02, paus, 15:23, 15:24, 15:33, 15:39, 15:41 och slut.

Nästan fem timmar senare och många viktiga beslut rikare ramlade BI:s med lemmar ut från Txakoli. Eftersom Avesta stod för protokollet så finns, med all säkerhet, allt noga nedtecknat och de som mot förmodan inte riktigt har koll på vad som faktiskt bestämdes kan kolla här.

Efter bergsutflykten var den samlade åsikten att vi behövde andas avgaser igen. Bergbanan tog oss tillbaka till Bergbanetorget där också gemensam lunch intogs. Här börjar mina anteckningar från dagen spåra något.enda anteckningen från lunchen är:

Sur gubbe - härlig spanjorska.

Efter lunchen splittras BI, några av oss gick till den närliggande baren Bar el Funi. Det visade sig vara ett ställe för cykelfanatiker och, skulle de visa sig, spelgalna kineser. Bar el Funi-ligan bestämde sig för att prova den lokala cidern samtidigt som vi beundrade samlingen av cykeltröjor på väggarna. Bar El Funi visar sig vara nära sammankopplad med ett gäng cykelentusiaster som reser runt landet för att delta i diverse lopp. Lite som ett något mer atletiskt BI. Men baren hade även en mörk sida. I ett hörn stod en spelautomat och vid den stod en kinesisk man som bara under den korta tid vi var där brände ett antal tusen kronor på att dra i en spak.

Framåt kvällen återförenades stora delar av föreningen i lite mer fashionabla kvarter. Spriten lite dyrare men människorna desto vackrare men kvällen som avslutades på Ledesma no5 lyckades ändå inte släcka vår nyväckta aptit på GT även om några av oss försökte.

Efter en god frukost, i sällskap med kanonfotograf Adell återvände jag till konstapel Kindgrens och mitt rum. Kinkan släpade sig upp till frukosten och jag slutförde den sista packningen.

Efter en snabbcheck med receptionen om våra 3 taxibilar fortfarande var beställda, lutade jag mig tillbaka i sängen. Jag tänkte tillbaka på vår resa.

Bilbao är verkligen en häftig stad som jag absolut vill besöka igen!

Strax före klockan tio var hela gänget samlat nere i lobbyn, för att checka ut. Helt plötsligt öppnade sig himlen och regnet öste ned. Tack och lov var promenaden från hotellet till våra taxibilar endast 10 meter. Efter en lugn resa checkade vi in bagaget och botaniserade bland taxfree butikernas utbud av eldvatten och lukta gott.

Bortskämda som vi blivit med delikata pintxos, gjorde våra magar sig påminda. Nu fick vi dock hålla tillgodo med Burger King på flygplatsen.

Resan från Bibao via Frankfurt till Arlanda flöt på bra. På flyget från Frankfurt övertalades Clabbe och Avesta av en mycket trevlig purser att avsluta resan ståndsmässigt med champagne You have to drink champagne when you are flying...''

Vi fick sällskap av en ryska i sätet framför oss i vårat champagnedrickande, skillnaden var bara att hon lyckades hälla halva sitt glas i sin laptop!

Stort tack till er alla för en mycket trevlig resa och många goda skratt!!!