Väckning 04.15 i Hammarbyhöjden, efter en snabbdusch kom funderingarna... undrar vart vi skall åka i år?

Eftersom undertecknad bommade förra årets resa, var motivationen hög inför årets resa.

Dessa tankar ställdes åt sidan, när ett meddelande från kanonfotograf Adell dök upp. Där han meddelade att han inte kommer att följa med på årets resa. Anders hade lyssnat på familjen och valde att stanna hemma, tråkigt men förståeligt.

Efter intagande av snabbfrukost dök konstaplarna Forsèn och Kindgren upp i utsatt tid. Efter upphämtning av skjutjärnsjournalist Holmström fortsatte färden till Arlanda utan problem.

Ordförande Patrik och Fredrik gick igenom 'ledtrådarna'. I vanlig ordning låg de på 40 poängsnivån i 'på spåret' skalan. Denna gång hade dock en av deltagarna gissat rätt resmål, Dublin!!!

Starkt gjort Dan!!

Diskussion uppstod om att resmålet skulle avslöjas i förväg, om extraordinarie omständigheter t.ex Covid 19 uppstår.

Efter en genomgång av detaljer kring resan, och den vanliga presentationen av resmålet ( mycket bra program ) från Ordförande Fredrik och Patrik. Stegade vi i samlad trupp mot incheckning / säkerhetskontroll, samt utsattes för det sedvanliga rånet på O'Learys. Vi hade inte tänkt köpa stället utan ville bara ha en öl eller två.

Efter en lugn flygning ( men en vinglig landning ) tog vi oss snabbt igenom diverse kontroller, alla utom Hammarbyhöjden bidrag. Som av någon outgrundlig anledning blev fördröjd i kontrollen. Snabbt till transfern som utan dröjsmål körde oss till vårat rockhotell The Clarence hotell. Det ägs tydligen av Bono och The Edge. Vårat eget rockhotell... ja det kändes faktiskt så, det var endast 5-7 övriga gäster. Förutom Bajen International tänk vad vårat rykte föregått oss!

Efter incheckning försvann de som fått rum med sina väskor till respektive rum. Med order om snabb återsamling i hotellbaren. Där en och annan svart öl sänktes.

Nu var vi inte bara törstiga, utan även sugna på mat!!

En kort promenad senare till Temple bar kvarteren, som låg alldeles runt hörnan från hotellet. Jag åt en smaskig Irlänsk stuvning, flera i gänget beställde in diverse köttbitar. Som de inte var helt nöjda med. Efter några fler Pub besök återsamlades vi vid hotellet för en promenad till Jamesons destilleri på Bow street.

Ordföranden hade ordnat både en rundtur på destilleriet samt en mycket trevlig whiskey provning.

Ingen i församlingen hängde läpp över detta!

Vid provningen skulle vi presentera oss med namn från vilket land vi kom och vilken alkoholhaltig dryck vi föredrog ( i gruppen var det amerikanskor, en ryss samt Bajen International ).

När turen kommit till undertecknad, förklarade jag att jag föredrog Skotsk whiskey! Varpå vår guide förklarade för mig vilken riktning utgången fanns!!??

Konstigt, mamma har alltid sagt att man skall vara ärlig!

Jag fick dock stanna kvar, och provsmakningen var både rolig och intressant.

Vi fick prova fyra olika sorters Jameson, där smaken bara blev bättre och bättre.

Efter provningen fotades det vill bland vår grupp med BI medlemmar, amerikanskor och ryssen ( dock ingen Bellman ).

Jameson hade även en rejäl shop som inte enbart innehöll Whiskey utan även diverse huv jackor och kepsar. Modeikonerna Dan och Kenneth kastade sig omedelbart in i provning av kepsar ( mycket stiligt ).

När provningen var avslutad upplystes vi om att hela stället skulle stänga om 15 minuter. Tanken dök upp att besöka det närliggande Guinness centrat, men det var redan stängt.

Vi tog oss tillbaka till hotellet, med endast några få depå stopp. Efter mellanlandning på hotellet fortsatte vi till Temple bar distriktet, där flera av oss stannade till på The Old Storehouse. Detta visade sig vara en mycket trevlig pub med olika live grupper och blandade musikstilar.

Kinkan träffade en tidigare arbetskamrat och Kenneth, Klabbe och jag skålade.

Ordförande Fredrik svajade. Han var enligt egen utsago alltför trött för att sitta ner!!?

Efter cirka en timmes svajande gav Fredrik upp och återvände till hotellet.

Efter ett onämnbart antal öl, gin & tonic och whiskey samt två nya band fortsatte färden mot McDonald.

Därefter fortsatte ett något anfrätt gäng till vårat hotell och en mycket skön säng!!

Vaknar upp på morgonen och kan konstatera att det ligger en halväten kebab på bordet i Klabbe och mitt rum. Jag är helt säker på att det inte var jag som handlat denna kebab utan frågar på mitt vänligaste tonfall om Klabbe möjligtvis inte orkade äta hela kebaben under natten. Jag får en förvånad blick samt ett högt och tydligt 'nej jag käkade ingen kebab i natt'. Med tanke på att bordet var fullt med den röda eldiga såsen samt en del av den tidigare kebaben så fick Klabbe frågan igen och då sprack han upp i ett rodnat leende och kom med de bevingade orden 'jo fan jag åt nog kebab i natt'.

Under gårdagen fick vi besked om att all fotboll stoppats på Irland under obestämd tid varför vi sköt fram tidpunkten för frukosten till klockan 09.30.

Nere på frukosten var det i BI kretsar fullt vid bordet och alla såg klart nöjda ut med vad som serverades. En tid bestämdes för att lämna hotellet och vi startade vandringen till tågstationen. En promenad på ca 100 meter så kom första ropen på en gångbira, in på puben och frågade lite försynt om man kunde få en bira 10.45 på morgonen. Inga problem ansåg pubägaren som var en trevlig prick och langade fram både lager och Guinness på vårt bord.

När ölen druckits ur så vandrade vi bort mot tågstationen i Dublin med namnet Tara Street Station där viss förvirring rådde vart man skulle kliva in. Ordförande hade timat detta exemplariskt och då vi tagit oss upp på perrongen anlände precis vårt tåg. Det var en trevlig tågresa och framför allt Freddan drägglade över antalet golfbanor som låg fantastiskt vackert.

Framme i Howth vandrade vi ut på piren och ytterligare bevis hittades på Klabbes byxor i form av röd stark sås från hans nattliga kebab ätande. Nog om Kebab.

Det började att knorra lite i magen på gruppen och det fanns en hel hoper av restauranger men de hade väldigt konstiga regler, på den ena kunde man inte äta ute, utan där fick man bara dricka. På nästa var det tvärtom, bara dricka inomhus men äta utomhus. Personalen såg att vi var något konfunderade och på deras inrådan begav vi oss tillbaka till tågstationen och den Irländska puben The Bloody Stream. Lunchen som till stor del bestod av havets läckerheter var nog i mitt tycke den absolut godaste under resan. Fredrik myntade här ett nytt utryck, tar man kött här kan man också ta musslor på Silverado.

Efter ett flertal öl och en välfylld mage begav vi oss tillbaka, ca 40 minuter senare landade vi åter i Dublin. Några törstiga tog täten för att hitta en ny pub och nya öl samt en pisspaus. Nästa pub var The Palace bar

där vi fyllde på depåerna, här var nog första gången vi hörde att om inte coronaviruset slutade skrämma bort turisterna så var han tvungen att stänga ner puben i 2 veckor.

När vi var klara på The Palace vandrade vi tillbaka mot Templebar området och nu var nog middag det som stod högst på listan men som någon utryckte sig 'Guinness är också mat'. Väl tillbaka så ramlade vi in på OLIVER ST JOHN GOGARTY, in på en del av stället för att i nästa stund vandra efter en kypare till en hel annan del men på samma ställe, här hade personalen lagt ut hattar och baskrar och hälften av oss snodde raskt åt sig baskrarna varför vi losers

fick nöja oss med hattarna. Ölen serverades i rask takt och humöret var på topp trots att vi ej fått någon fotbollsmatch. Vid matbordet fanns en interntv som visade baren 1 trappa ner och det var intressant att följa början på parningslekarna. Grabben i Helly Hansen jackan stötte på en av brudarna som inte visade något större intresse men hennes polare var nog ganska spelklar men så länge vi följde dramat fanns det inga vinnare. Många kommentarer blev det i alla fall.

Efter middagen var det dags att fortsätta och då var The Auld

ett solklart ställe, här var det klackarna i taket och här firade man S:t Patricks för fullt.

Stället var proppfullt och den rekommendation som myndigheterna gått ut med på att max 100 personer på ställena följdes absolut inte. Undertecknad var inte med till slutet men kan så här i slutet på dagboken meddela att följande natt vaknade jag och hade en naken man i mitt rum som käkade kebab, nakenheten förklarades med att han inte ville ha fler fläckar på byxorna.

Lördag i Dublin, vaknade utvilad. Det måste ha varit min nakenkebab innan jag gick och lade mig föregående kväll som gjorde att jag vaknade fräsch och nyponrosig om kinderna. Kinkan, snarkkungen även kallad, hävdar att han vaknade jag när slafsade i mig godbiten men det känns som en efterhandskonstruktion. Jag satt där naken i den mysiga, röda fåtöljen och studerade timmerstockssågande Kinkan. Det enda som rörde sig i rummet var hans voluminösa mage som guppade upp och ned mellan snarkningarna.

Efter morgontvagning begav jag mig ned till frukosten. För andra morgonen i rad tog jag en Kickstart Breakfast, en riktigt bra start på dagen faktiskt. De pocherade äggen var utmärkta och guacamoleröran excellent. Vet inte om hotellets frukost alltid består av rätter som beställs istället för traditionell frukostbuffé eller om det var ett resultat av covid-19. Oavsett vad så tycker jag frukosten höll riktigt bra standard. Och då alla av oss åt frukost varje dag verkar det som de andra håller med.

Dagens agenda hade bara en punkt, årsmöte. Då det var ett antal timmar kvar tills samling för mötet beslöt vi oss för att sysselsätta oss på lite olika håll. Några i gänget begav sig bort mot området där Guinnessbryggeriet ligger. De visste redan innan att det inte gick att besöka det mörkgyllene dryckens domäner pga coronan men de gick ditåt ändå. Jag Var inte med det gänget så vad de avhandlade under den tiden får stå för dem, det enda jag vet är att de inmundigade ett antal Guinness (Kenneths nya nationaldryck) och även ett par gyllene whiskeydroppar hann nog slinka ned i deras strupar också.

Undertecknad och Patrik tog en härlig vårpromenad istället. Först tog vi oss upp till Dublins slott som låg strax söder om vårt hotell. Området i sig var öppet men inte själva byggnaderna. På slottsgården var det jag, Patrik samt två fotograferande turister som 'trängdes'. Normalt hade nog slottsgården varit packad med folk så det kändes lite vemodigt att stå där och insupa atmosfären från slottet med anor från 1200-talet. När vi gick därifrån så mötte vi faktiskt ett gäng turistande spanjorer (ca åtta stycken) som var på väg mot slottet, det värmde våra hjärtan lite grann.

Vi tog oss ned på Dame Street och gick österut mot shoppinggatan Grafton Street (typ vår Drottninggatan). Precis i början av Grafton Street finns ett whiskeymuseum. Tyvärr var det stängt men shopen bredvid var öppen. Där botaniserade vi lite grann bland den imponerande samlingen av alkoholhaltiga drycker. Det som imponerade mest var vissa prislappar. En flaska kostade bara 70000 kronor. Som hittat tänkte jag och gick vidare. Jag shoppade lite hoodies till mina kids i en av affärerna. Och givetvis en kylskåpsmagnet föreställandes en Guinnesspint, som dessutom var en ölöppnare. Jag var nöjd. Själva shoppinggatan var inte så lång. I dess förlängning låg den gröna oasen St Stephens Green. En park med mycket historiska anor. Bland annat så var det ett klassiskt slag 1916 under det så kallade påskupproret mellan irländska motståndsmän och den brittiska armén. Vi strosade in i parken och fick oss också lite dramatik. När vi passerade en vacker stenbro satt där en riktigt fet måsunge. När Patrik poserade bredvid denna för en 'photoshoot' hade måsmamman synpunkter på vår närvaro. Vi kom undan måsskit och annat men fick höra en härlig utskällning på klassisk måsiska av mamman. Vi gick vidare.

Undertecknad ville gå till statyn av Phil Lynott som finns på Harry Street, en korsande gata till Grafton Street. Vi begav oss dit. Statyn var inte svår att hitta. Lämpligt nog var Phil beklädd med ett munskydd som någon vitsig person satt dit. Vi tog några pliktskyldiga bilder och samtidigt började det suga lite i öltarmen. Precis bredvid Phil fanns det en stor pub. Ägaren var där men ingen annan. Han beklagade sig över att han inte kunde servera oss något. Han visste inte ens om skulle kunna öppna för dagen, hans personal hade ringt in sig sjuka och rådande coronapandemi drabbade hans etablissemang hårt. Vi gav honom våra sympatier och vandrade vidare. Nu begav vi oss norrut, lagom i höjd med bron över floden Liffey började det regna. Inte jättemycket men lagom för oss att hitta en öppen pub. Vi tog oss över till norra sidan av Dublin och in på Abbey Street. Där hittade vi Madigan's som var öppen. In tog vi oss och välkomnades av en mycket charmig bartender.

Vi tog oss några lager och Jamesons. Telefonen ringde och Lillmyran undrade var vi var någonstans. Vi gav honom instruktioner och tio minuter senare dök han upp. Vi drack vidare och kom till insikt att denna pub mycket väl kunde få vara värd till vårt stundande årsmöte. Patrik i mandat av att vara ordförande för Bajen International tog beslutet att Madigan's på Abbey Street skulle bli officiell årsmötespub. När han frågade bartendern om det var möjligt att boka två fyrasektioner till klockan 14:00 för vårt årsmöte möttes han av ett hjärtligt skratt. Självklart fick vi boka, speciellt för att hålla 'ett möte' som bartendern mycket road citerade med citatvippande fingrar. I vår WhatsApp grupp gick ordern ut till övriga att mötet skulle ske på detta hak, och en uppmaning om att folk lämpligtvis skulle äta lunch innan. Vissa nivåsänkta i gruppen förstår tydligen inte svenska så de hade inte ätit lunch innan mötet startade. Själv tog jag en underbar god kyckling med mos med en kryddstark whiskeysås på puben (innan mötet), en riktig höjdare. Det var fortfarande en timme kvar till möte. Patrik var lite rastlös så han tog en promenad bort mot Sheriff Street. Där finns en fantastiskt ful staty av legenden Luke Kelly (The Dubliners sångare). Patrik knatade dit och tog lite vackra bilder. Jag och Lillmyran satt kvar på puben och fortsatte marinera oss i god dryck.

Efter ett tag kom Patrik tillbaka och övriga i gruppen dök upp efter deras förmiddag i Guinness tecken. Alla verkade nöjda med val av årsmötespub och således kunde mötet kicka igång. Patrik var mötesordförande, Fredrik mötessekreterare (till hans stora glädje). Patrik kläckte tidigt de berömda orden '-Jag tror detta kommer bli ett kort möte.', fyra timmar och ca femtio minuter senare insåg Patrik att han hade aningens fel. Kassören drog en ekonomisk rapport, de ordinarie punkterna på årsmötet betades av snabbt. Sedan var det dags för motioner och övriga frågor. Som vanligt gick diskussionerna varma och idel 'bra' idéer kläcktes. Exakt vad som avhandlades kommer att framgå av mötesprotokollet (förhoppningsvis) som Fredrik med nyinköpt penna och block ivrigt antecknade. När det var dags för lottdragning var det först ansvariga för Årets Prestation som skulle lottas. Vår charmiga bartender fick äran att dra två av våra medlemskort. Det blev Kinkan och Danne som ansvarar för Årets Prestation 2020. När det var dags för dragning av ordförandeposten för 2020/2021 var det den blonda, kvinnliga bartendern som fick kliva in. Hon drog Kenneth och Anders. Stort grattis till dem båda.

Klockan 18:47 avslutades mötet och vi avslutade även vår sejour på Madigan's. Vi avrundade med en vacker gruppbild. Vi gick vidare. Nu var det lämpligt att bege oss tillbaka till hotellet för att lämna shoppingpåsar m.m. Givetvis blev det ett dryckesstopp på vägen. Vi tog oss över en bro till Dublins södra sida och släntrade in på Merchant's Arch. En pub som var full med glada människor. Givetvis var det två trubadurer som underhöll och stämingen var på topp. Undertecknad gick fram och försökte önska en låt för att få ner stämningen lite men trubaduren höll med om låtvalets nedsidor och vägrade spela den. Surt sa räven. Efter detta stopp tog vi oss till hotellet.

Vis av tidigare kvällar så var vi några som lämnade jackor på hotellet. Detta för att smälta in bättre bland lokalbefolkningen som var betydligt mer lättklädda än oss. Och framför allt att det var väldigt varmt och omöjligt att bli av med jackan på pubarna. Denna kväll spenderade vi mest tid på Oliver St. John Gogartys, stämningen var fantastisk och det som imponerade mest var sällskapet bredvid som roade sig med att balansera ölglas på huvudet. Vi kan lätt säga att de kvinnliga deltagarna var betydligt bättre än de manliga. Det verkade som att en av bartendrarna hade en dålig kväll. Jag blev nekad att handla (självklart var jag inte för onykter.) och Lillmyran blev lurad på en massa pengar av samma individ. Senare på kvällen var Patrik inblandad i nån konstig dispyt med en vakt som motade bort honom när han stod utanför och rökte. Det hade troligtvis nåt att göra med polisen som kom för att räkna antalet gäster på stället. Kvällen fortsatte i härlig anda och vår lördag i Dublin gick mot sitt slut.

Vaknade som vanligt 03:30 av ett jävla oväsen. I tron att de höll på att riva hamburgerhaket utanför sliter jag ut öronpropparna. Då hörs ett bekant brummande strax till höger om mig, Avesta andades in, ljudnivån strax under ljudtopparna vid en konsert med Twisted sisters.

Jag kunde slappna av och somnade strax om.

Vaknade till igen vid 07:30.

Jag och Avesta släntrade ner till frukosten där för tredje morgonen i rad Kenneth satt och höll några platser åt oss, oklart varför då det i dessa Coronatider var soprent i restaurangen. Fru Corona hade tydligen skrämt iväg övriga gäster någon dag före vi anlände i torsdags.

En efter en gled övriga BI-medlemmar ner och fick i sig mer eller mindre föda.

Några anekdoter från gårdagskvällen avhandlades och mest spännande hade nog Patrik som fick träffa på både arga krogvakter och trevliga poliser.

Efter några timmars lugn på rum 108 med sen utcheckning, vilket det inte var svårt att få, tog vi oss ut på gatorna vid Temple bar.

Det visade sig att det mesta hade bommat igen på bargatan.

Jag lyckades hitta en öppen affär med lite snygga hoodies så att sonen blir nöjd när jag kommer hem.

Vi lyckades dock hitta ett öppet lunchställe vilket visade sig vara knökfullt.

Jag och Kinkan höll Kenneth och Avesta sällskap en stund innan vi gick och Kinkan bjöd mig på en fantastisk lunch på gyllene måsen.

Efter samling på hotellet tog vi buss ut till flygplatsen. Den obligatoriska biran på flygplatsbaren intogs av de som slapp köra från Arlanda.

Ölen var rekordbilliga vilket överraskade några BI-medlemmar som glatt beställde ett par till.

Vår SAS-kärra avgick i tid. En eloge till de trevliga flygvärdinnorna ombord som precis innan planet lyfte fick besked om att de var uppsagda.

Tack för en trevlig resa och ett som vanligt glatt och härligt sällskap.

Vi fick inte se någon fotboll men vi stängde i alla fall Jameson och Temple bar.